Lördagen den 7 mars hade vi valt Kåseberga som start för vår exkursion. Gick det bra? Med risk för att skryta så kan jag bara skriva att det gick hur bra som helst! Vilket gäng och vilken stämning vi hade. Det var leenden mest hela dagen. Häng med i referatet så förstår du.

Vi samlades kl 06.30 på ICA:s parkering i Hörby. Vädret var bra och våra förväntningar på dagen var höga. Vi kom att snacka pilgrimsfalk med en gång eftersom han som vanligt satt på kyrktornets trappstege. Några valde att ta en sväng dit bort för att få en skymt av denna väl beskådade fågel. Detta blev förstås dagens första kryss, följt av många………….

Vi satte oss i bilarna och drog söderut. Vi hade bestämt en mötesplats söder om Sjöbo för de som ville ansluta till gruppen. Undertecknad smet bort om flygrakan och mötte Gina o Kenneth. Sen vände vi om, körde via Tomelilla och Köpingebro med gasen i botten för att hinna i kapp de andra. Nä, jag skämtar, vi körde i laglig hastighet och kom ikapp de andra när de korsade väg 9 för att komma in på Kåsebergavägen.

Första stopp var hamnen i Kåseberga. Vi kom ner om backen och inte en enda bil på parkeringen. Så skönt, vi hade hela hamnen för oss själva. Vi gick förbi byggnaderna och längst bort till bunkern för att få så bra plats som möjligt.  På plats fanns redan rapportör nr 1 i Skåne, Sven Splittorff.

Ljuvliga Kåseberga!

Gjusar för hela slanten!

Lasse tar ett snack med Sven Splittorff!

Solen börjar ta sig igenom molnen!

Vi fick god hjälp emellanåt av Sven. Han ser allt, precis allt, som drar förbi ute på havet.

Ejderstrecken kom i jämn ström, tidigt tyckte vi, men när vädret är så inbjudande så är väl resan norrut inget att vänta på.

Ejderstreck, foto Jan-Olof.

Årets första sädesärla, för de flesta av oss, gled in för landning precis vid bunkern. Vilken härlig känsla att få hälsa honom välkommen tillbaka till oss. Framför oss hade vi en skrattmås som långa stunder stod nästan helt stilla i blåsten och hade uppvisning på hur man fångar fisk.

Skrattmås, foto Sven-Åke.

I vattnet låg gravänder, gräsänder, bläsänder mm.  Fyra strandskator flög snabbt förbi på sin väg norrut. Någon storlom också.

När somliga njuter av att skåda fågel så får andra slita!

När vi var nöjda här vid bunkern gick vi till bilarna och plockade fram vårt efterlängtade fika. Klockan hade kommit till 09.00 och suget var stort.

Än så länge stängt men nästa vecka drar det igång!

Efter Kåseberga var det eftersök på kornsparvarna vid Hammar. Vi var ganska säkra på att de var på plats eftersom de varit rapporterade tidigare i veckan. Efter vi parkerat på den vanliga platsen tog vi markvägen över kullen och var strax på plats.

Visst är det vår!

Vi hittade dem med en gång, tack vare Lasse. Det var bara att ställa ner tuberna och genom dessa beundra de små rackarna.

Kornsparv i kikaren!

En kornsparv visade upp sig för Lasse!, foto Lasse

De höll sig på lite avstånd, inte så konstigt. Här kommer 15 stora skuggor längs kanten på åkern och bara ställer sig att ”glo”. Vem har inte rätt att vara försiktig.

Skådare på promenad.

Lars-Olof gav sig ut på åkern för att få dem att lyfta men sparvhöken hann före. Sparvhöken kom bakom Lars-Olof, han såg den inte, men det gjorde kornsparvarna som flög upp i ett träd och satte sig. Detta gjorde att vi kunde räkna dem, ca 60st.

Vad är mera skånskt än en allé av pil! Spiddekaga, Måns Zelmerlöw och Hasse Andersson möjligtvis.

Här har säkert legat en trädgård en gång i tiden!

Efter detta körde vi bara en kort bit bort till Ingelstorps ängar. På långt avstånd fick vi se bläsgås, större strandpipare mm. Vi hade hört mycket lärka vid kornsparven men inget mot vad vi fick höra här. Överallt fanns det sånglärkor. De for upp och ner och sjöng allt vad de orkade. Snacka om vårkänslor!

Här hade vi större strandpipare i kikaren!

Nu väntade Fyledalen på oss. Kl var ca 10.30 och nu var det väl dags för lite rovfåglar? Vi kom dit, parkerade och ställde oss att vänta. Vi hade nog bara stått där 15 min när det plötsligt kommer en kungsörn glidandes över krönet. Jubel bland skådarna. Några sekunder senare kommer nästa kungsörn…………ännu mera jubel. Den första flyger en bit bort, vilket visar sig vara honan, sätter sig på en stolpe och strax efter kommer hanen och framför våra ögon ”parar” sig de här två. Det var över på några sekunder men så fantastiskt att få se detta.

Kungsörn i balans- och kärleksakt, foto Jan-Olof.

Båda flyger tillbaks till där de kom ifrån och honan går ner bland träden där de förmodligen har ett bo. Vi får hoppas att det är så och även hoppas på att alla oförsiktiga skådare håller tassarna borta från detta bo. Här behövs skärpning! Vi vill inte att våra kungsörnar försvinner.

Medan vi står kvar i backen kommer tranan, sen kommer 7 mindre sångsvan och sen kommer en stor flock ringduvor mm

Hela tiden var det väldigt njutbart. Vädret var lugnt och skönt.

Nu har klockan kommit till 12.00 och vi har fikat för andra gången. Här bestämmer sig några för att avbryta och åka hem medan undertecknad bestämt sig för Simrishamn, Haväng och Friseboda. När de andra fick höra om detta ville de hänga med och iväg bar det med nästan alla i gruppen.

Vi körde till Simrishamn, åkte in i stan och stannade i hamnen vid kiosken. I hamnen låg en alfågel på bästa möjliga plats. Han flyttade sig lite när vi kom men inte längre bort utan vi alla kunde få kanonbilder av honom.

Alfågel, foto Sven-Åke!

Vad glor ni på? Tycks denna gråtrut tänka.

Här kommer hamnvakten i Simrishamn! Hit men inte längre!

Efter detta drog vi uppåt på ostsidan. Vi tog svängen inom Haväng och Knäbäcksdösen i hopp om snösparv. Detta lyckades inte men däremot fick njuta av en ryttlande fjällvråk precis bredvid vägen. Tjusigt!

Fjällvråk vid Knäbäcksdösen.

Samma fjällvråk.

Vi körde förbi Flodahusdammen och visade alla var de skulle befinna sig till våren när de vill lyssna på sommargylling. Hemska tanke……..snart är vi där!

Ut på stora vägen och mot Friseboda. Skulle vi få se vad vi hade på önskelistan? Visst blev det så.

Här har vi hittat sjöorre och svärta.

Först när vi kom ut till plattformen så tyckte vi att havet rörde sig lite väl mycket. Inte skulle vi hitta något när allting gungade. Men bara efter en liten stund så fixerade vi oss på flockar av sjöorre och svärta, en ynka svarthakedopping och som kronan på verket fick vi även se en storlom. Han låg ganska nära så vi studerade honom ingående. Här stod vi nog en timme och den gick så himla fort.

När vi gick tillbaks mot bilarna kom det en flock stjärtmes och klängde i träden längs bäcken.

Vid bilen delade vi på kaffe och frukt som vi hade med oss. Någras matsäckar var slut för länge sen. Nu skulle vi vända hemåt, klockan hade hunnit till 15.00, och det gjorde vi via Pulken och tranorna.

Denna trevliga lokal som mer än de flesta påminner om att våren verkligen är på väg. Där var inte många tranor men medan vi står där och skådar kommer det hela tiden in småflockar som landar på åkern. Om några veckor är det väl flera tusen på plats.

Ännu ett härligt vårtecken! Tranor på väg ner i Pulken.

Här skiljs vi åt, nu skall vi hem och smälta dagen. Tror de flesta av oss sov gott på natten.

Margareta

Artlista

Knölsvan   Mindre sångsvan  Bläsgås  Grågås  Gravand  Bläsand  Snatterand  Kricka

Gräsand  Ejder  Alfågel  Sjöorre  Svärta Knipa  Storlom  Svarthakedopping Storskarv  Gråhäger

Röd Glada  Havsörn  Sparvhök  Ormvråk  Fjällvråk  Kungsörn  Tornfalk  Pilgrimsfalk  Sothöna Trana

Strandskata Större strandpipare  Tofsvipa  Skrattmås  Fiskmås  Gråtrut  Havstrut  Ringduva  Sånglärka

Sädesärla  Koltrast  Stjärtmes Blåmes  Talgoxe  Nötväcka  Skata  Kaja  Råka  Kråka  Korp

Stare  Kornsparv

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är brukligt att tillställningen Ringsjön runt körs på 2 hjul men lördagen den 14 februari ändrade Gjusarna på denna tradition och körde Ringsjön runt på 4 hjul. Det blev varmare, torrare och ingen vindpåverkan. Skönt.

Vad fick vi då se? Fjällvråk? Kungsfiskare? Strömstare? Mittbena? Häng med så får ni svaret.

Vi samlades på ICA:s parkering i Hörby och vi kunde glatt räkna in 17 gjusar. Vilket gäng! Vi startade dagen med roliga historier och den eviga gåtan om varför kvinnor är bättre bilförare än män? Knäck den!

Vi körde först, via E:22an till dammen vid Snogeröd/Finnhultsviken. Där väntade ytterligare 3 gjusar på oss.

Alla fick plats!

Efter att alla bilar kommit innanför stängslet på parkeringen tog vi våra kikare och tuber och vandrade den korta biten bort till dammen. Först hann vi beundra 3 överflygande hägrar och några glador.

Hann bara ta bild när hägern nästan var förbi.

Vi såg på långt håll att det låg svan i dammen men strax innan vi var framme lyfte de och drog ljudligt iväg. Utan tvekan sångsvan.

De här ville inte bli beundrade av oss.

Kvar i dammen låg knölsvanen tillsammans med gräsänder och sothöns. Ringsjön som öppnade sig bakom dammen bjöd på lite av varje. Vattnet krusade sig men inte mer än att vi såg vad som låg där. Det blåste aningens, var mulet och 1 plusgrad. Behagligt m a o.

Hägern hukade sig långt borta vid strandkanten.

Denna lokal bjöd inte på så mycket fågel, det är ju ännu tidigt på året, men vi fick i alla fall se årets första gravand. Även björktrast, häger, knipa, vigg, sångsvan, knölsvan.

Efter en stund här var vi klara att dra vidare. Vi gick tillbaks och precis när vi skulle hoppa in i bilarna kom dagens första havsörn och strax därpå var det någon som fick se sparvhöken komma flygandes och runda granarna i hög hastighet. Han skrämde iväg en flock småfåglar. Tror han gick miste om frukosten.

Vi bestämde oss för Sjöholmens badplats med en promenad bort till bron över Rönne å, med hopp om att få se kungsfiskaren.

Vi körde genom rondellen i Snogeröd mot Eslöv och precis när vi passerat den första stora gården på höger sida tog vi till höger in på en mindre väg. Vi körde genom Stehags kyrkby och tog vägen mot Sjöholmen.

Framme vid Sjöholmen lämnade vi våra bilar på parkeringen och gick mellan stugorna bort till bron, längs ”stora” vägen. Vi hamnade i lite smågrupper. Vi som gick sist fick se kungsfågel och grönsiska i granarna längs vägen.

Kungsfågel i svåra ljusförhållanden.

Här får vi leka tittut! Ser ni mig?

De som först kom fram till bron fick se kungsfiskaren omgående. De ropade tillbaks till oss andra och vi skyndade oss fram till bron. Skulle vi också ha tur och få se den lille krabaten? Vi väntade spänt medan vi lyssnade till domherren i bakgrunden och studerade storskraken i sjön. Och sååå……….kom kungsfiskaren och i två ex! Jubel och glada miner över hela gänget. Kungsfiskaren flög snabbt, mycket snabbt och innan de var framme vid bron tvärvände de och drog in i buskagen på höger sida. Sen höll de sig gömda där. Kan de ha sett gänget på bron? När vi var nöjda drog vi oss tillbaks mot bilarna. Talgoxarna sjöng allt vad de orkade och nötväckan hängde på så gott den kunde.

Snart är det vår!

Vi tog våra ryggsäckar och gick bort till badplatsen. Här blåste det kallt, riktigt kallt. Men vi var väl påpälsade och klarade oss hyggligt i kylan. Några sökte lä och det var nog förståndigt. Lars-Olof hittade tre hanar salskrake i sjön som fick vår uppmärksamhet, utan överdrift kan vi väl kalla dem näpna.

Några sökte lä.

Andra valde snålblåsten.

Gert-Åke njöt i fulla drag.

Snart är isen borta.

Gjusarna tittar på salskrake.

Efter fikat bestämde vi oss för Ry i Hänninge. En lokal som Lars H känner väl till. Vi lämnade Sjöholmen och körde mot Ormanäs. Precis när vi passerade över den berömda bron, kungsfiskarbron, hade några turen att se varfågeln som satt i toppen på ett buskage.

Nu körde vi på vägar som i varje fall undertecknad aldrig någonsin kört på. Intressant och lärorikt. Så många fina skådarpärlor vi har i vårt mellanskåne. Efter sväng hit och sväng dit, backe upp och backe ner var vi framme. Precis innan vi nådde platsen för vår skådning fick vi se en flock gäss på höger sida. Bläs-, grå- och sädgäss var det i denna samling. De lyfte och drog ut på öppnare fält så vi fick chansen se dem en gång till, genom tuberna denna gång.

Här skådas det gås, fjällvråk. örn i Ry.

Här var inte så mycket fågel som väntat. Tidigare har det varit stora översvämningar men vattnet hade nu sjunkit undan och de flesta av fåglarna dragit vidare. Å andra sidan var det inte bara sjöfågel vi ville se. När vi stått där en stund och nästan var på väg igen kom det en fjällvråk flygandes mot oss. Tyvärr valde han att landa i en grantopp en bra bit bort men vi fick i alla fall en fin obs på honom. Strax därefter kom dagens andra havsörn och sekunderna senare den tredje. Som brukligt är skrämde havsörnen upp gässen som gick på fälten. Bara detta är ett fint skådespel.

Kan ni ana fjällvråken i granens topp. Bilden är tagen på mycket långt avstånd.

Havsörn nr 2.

Havsörn nr 2 och nr 3.

Nu hade klockan kommit till 11.30. En del valde att bryta här medan vi andra var sugna på lite fågel till. Strömstare hade inte varit dumt att få på dagens lista. Flemming berättade att han och Christina sett den flera gånger vid bron vid Gunnarödsgården som ligger strax efter Stockamöllan när man kommer söderifrån. Det har varit för mycket vatten på den vanliga platsen i Stockamöllan, där har den ännu inte synts till.

Skulle vi försöka? Sagt och gjort. Vi körde vidare på småvägar och kom till sist ut på 13 vid Munkarp. Vi tog vänster, körde genom Stockamöllan och tog till höger precis efter Gunnarödsgården. På den grusvägen tog vi sedan höger i ett litet trevägskors och parkerade på angiven plats när vi kört över bäcken. Det första vi hörde när vi kommit ur bilarna var spillkråkan. Oj, oj det haglade lite mer ovanliga fåglar över oss idag. Trevligt! Skulle vi nu ha turen att få strömstaren också? Vi tittade lite i bäcken vid parkeringen, då passade spillkråkan på att flyga iväg. Vi tog sedan grusvägen upp för en liten backe. Flemming hade tipsat oss om att strömstaren brukade vara vid bron som vi skulle komma fram till. Och precis som tidigare idag……….de som höll sig framme fick med en gång se strömstaren stå och knixa på en sten. Vi andra, lite senfärdiga, sprang upp om backen och hade tur även vi. Tack för det! Här hängde 12 gjusar över broräcket och njöt av denna fina fågel. Dagen var till ända och  tveklöst en succé! Fjällvråk, kungsfiskare, varfågel, kungsfågel och som kronan på verket strömstare på slutet. Vad mer att önska denna Alla Hjärtans Dag?

Margareta

Artlista

Knölsvan    Sångsvan   Sädgås   Bläsgås   Grågås   Kanadagås   Gravand   Bläsand

Gräsand   Vigg   Knipa   Salskrake   Storskrake   Storskarv   Gråhäger   Röd glada

Havsörn   Ormvråk   Fjällvråk   Fiskmås   Gråtrut   Kungsfiskare   Spillkråka

Strömstare   Gärdsmyg   Rödhake   Koltrast   Björktrast   Kungsfågel   Entita

Blåmes   Talgoxe   Nötväcka   Varfågel   Skata   Kaja   Råka   Kråka   Grönsiska

Domherre   Gulsparv  Sothöna

 

 

 

Vilken tur vi hade med vädret! Vi fick en underbar dag vid Gäddängen! Nedan följer några bilder från dagens trevliga tillställning.

Samling kl 09:30.

Olle, holkansvarig, informerade oss om vad som komma skulle.

Det blev rusning direkt!

Åke har klättrat högt för att fixa med flugsnapparens holk.

Så här lugnt var det innan vi tog över grillplatsen.

Jaha, en flugsnappare som byggt ovanpå talgoxens bo. Fy!

Jord var det i flera holkar. Expertisen säger att det är mossan som förmultnat.

Så här såg det ut i en holk.

Monica o Hans var jätteflitiga, precis som alla andra.

Här var en holk med gömda ägg. Flugsnapparen igen?

Lite översvämningar här och där.

Kallt om fötterna.

Nu närmar vi oss slutet.

Vacker isskulptur.

Här är en man som drömmer sig bort till den värmen han just kom ifrån. Men vad är Thailand mot Gäddängen?

Två flitiga herrar med bestämda steg mot grillplatsen.

Här vankas det gott!

Lennart stod för grillningen.

Semlor i långa banor.

Här är Gjusegänget som jobbade för småfåglarna.

Olle tackar alla för en fin insats.

Visst är det härligt att vara Gjuse med sådana arbetskamrater!

Lördagen 24 januari var det dags för vår Örndag i Tosteberga. Denna exkursion brukar vara en av höjdarna under året. Under förutsättning att det är kallt, snö och rejält med minusgrader förstås. Som vi alla upplever har vi den mildaste vintern på länge, än så länge i alla fall. Det återspeglades så klart på örnresultatet.

Vi startade kl 07.30 från Hörby. 19 deltagare hade stigit upp i mörkret för att få vara med om denna fm. Det var fortfarande skymning när vi drog iväg i våra bilar och bara någon minusgrad.

Först gjorde vi ett stopp vid Landön. Ett kallt, kyligt Landön. Det blåste friskt redan när vi kom och bara på den stund vi var där kände vi hur vinden ökade. I havet låg en flock storskarvar, hanar och honor.

Oj vad det gungar idag! Storskrake herr och fru.

Storskrake.

En och annan knipa, sångsvan, skäggdopping fick vi också se. Även havsörnen visade upp sig, två olika individer. Där vi stod vid Landön hade vi Tosteberga på andra sidan vattnet så det var säkert Tostebergaörnar vi såg.

När vi var klara med Landön körde vi vidare mot Tosteberga. Lite glador och ormvråkar var uppe och flög. Några hade turen att få se rapphöns. Det är vi minsann inte bortskämda med. På en åker stod ett gäng sädgäss.

Vi kom fram till Tosteberga. Tror ni det blåste? Jajamen, rejält. Vi sökte lä på ena sidan huset för att kunna få dricka vårt fika i något så när lugn miljö. Vinden var bitande kall. Fingrarna blev iskalla och stela så fort de kom utanför vantarna.

Fikadags! Flera nya medlemmar var med, trevligt!

Örnar såg vi men inte var de många. De var uppe och flög emellanåt som för att visa upp sin pampighet.

Denne örn hukade längst ut på stenarna, brrr.

Några av oss gick bort till den lilla viken, strax före bodarna, där det brukar ligga massor av salskrake. Idag lyste de med sin frånvaro. Några få låg och flöt tillsammans med gräsänder. Skulle varit roligt att veta vart fåglarna tar vägen när det blåser kraftigt. Går de ut och lägger sig på havet?

Dessa söta kajor väntade nog på bättre väder.

När vi stod här och huttrade bestämde vi oss för att låta fläckdrillsnäppan vara i fred. Någon hade varit där dagen före och fått vänta i flera timmar innan den visade sig. Sååå angelägna var vi i inte detta väder. Ett par timmar längst ut på spetsen vid Hammaren hade nog lämnat efter sig både  förfrusna tår och fingrar.

Efter Tosteberga drog en del av gänget mot Äspet i Åhus. Andra avbröt vid Tosteberga och drog mot andra mål.

Äspet gav inte någon större utdelning då det faktiskt var fruset på vattnet. En flock snösparv var det mest spännande på denna plats. Inte fy skam, de är både söta och näpna. Här avbröts dagens exkursion och kl närmade sig 12-slaget.

Artlistan kom upp i 32.

Gjusarnas sista exkursion för 2014 gick av stapeln lördagen den 22 november. Som vanligt samlades vi vid ICA i Hörby, denna gång 08.00, för gemensam färd till rökeriet vid Vombsjöns utlopp. Där mötte vi resten av gänget 08.30. Två bilar fanns på plats när vi kom dit………….sen var det som om de andra stått och väntat någonstans för den ene skådaren efter den andre dök upp med några få minuters mellanrum. Totalt blev vi 14 gjusar och det blev ett härligt avslut på året. Vi passade på att välkomna två alldeles nytillkomna medlemmar, Gina o Kenneth från Flyinge, som idag dök upp till sin första gjuseexkursion.

Gjusar skådar ut över nordvästra Vombsjön.

Vädret var lugnt, plusgrader och mulet.  Med andra ord ännu en dag utan sol i november. Men med sol i sinne går det även att skåda fågel när det är mulet.

Vi tog en första titt i nordvästra hörnet av Vombsjön, nu när vi ändå var på plats. Lite sjöfågel, måsar och trutar, häger och de förtjusande skarvarna fick vi se. Över oss flög några ljudliga bläsgäss.

Efter en stund bestämde vi oss för att ta oss till Vombs ängar. Dagens tema var ju gåsspaning och på ängarna brukar det finnas massor med gäss. Antingen hade någon sladdrat att vi skulle komma och gässen bestämt att skämta med oss för det antal gäss vi fick se var lätträknat. Som vi brukar säga.….den ena skådningen är inte den andra lik, det går inte att planera vilka fåglar vi skall se.

Ängarna var nästan tomma på gäss. Några grå och några vitkindade.

Som tur fanns det ändå fågel att titta på. Först ut var en glada i trädet bakom det västra tornet. Han flyger iväg en kort stund men är snabbt tillbaka. Där sitter han och roar sig med att vissla hela tiden. Inte riktigt exakt det som hörs när han glider omkring på himlen utan mera en riktig vissling. Ungefär som om han uppvaktade någon men vi såg ingen annan glada i närheten och det var väl egentligen fel årstid. Eller så var det Lena han visslade på! Gladan hade sällskap av några försenade starar. Kanske chansar de på en mild vinter? Det fanns väldigt gott om tofsvipa också.  Samma tankar som staren? Varför flyga iväg om det inte behövs? Sen upptäcker någon en havsörn som snabbt blev till två och totalt under tiden vi stod där fick vi se 5 havsörnar. Sen blev det tornfalk, 2 pilgrimsfalk, fjällvråk, blå kärrhök. Det blev rovfåglarnas dag.

Glada vid västra tornet.

I bakgrunden hörde vi från och till den lille gärdsmygen. Han höll till i vassen längs bäcken. Bäcken var till bredden fylld med, just det, vatten. Tur det inte var något annat.

Vackert vid bäcken.

Över oss kom ett gäng vinterhämplingar och satte sig i gladans träd. En riktigt bra obs blev det. De stannade en stund för att därefter flyga söderut.

Vinterhämpling i gladans träd.

Nu kom fikan fram. Om skådningen brukar skifta så gör i alla fall inte fikan det, smakar lika ljuvligt varje gång efter att man varit ute ett par timmar. När vi står/sitter där och njuter får vi se två stora formationer av fågel på himlen. Det var långt bort men vi såg att det kom närmre och närmre. Flockarna flög var för sig men efter en stund, nära oss, gick de samman till en flock. Ljungpipare för hela slanten.

Några hundra ljungpipare.

Gjusar vid fikapausen.

När vi är nöjda här kör vi till Vombsjöns badplats. Vi kör över Övedskloster i hopp om att kanske få se ägretthägern i slottets våtmark. Så blev det inte. Vi parkerar och går ner till sjön. Vackert, vindstilla och varma höstfärger av nedfallna löv låg på marken. Så njutbart. Sjön låg spegelblank.

Gjusarna skådar vid Vombsjön.

En bit söderut såg vi en stor flock storskrake. Ungefär 50 individer, hanar och honor. På träpålarna ute i vattnet satt storskarvar. De hade skickat iväg måsarna. I bakgrunden hördes en rödhake. Ännu en glada gled över våra huvuden.

Tripp, trapp och trull….. men var är lilla tusselull?

Naturen bjuder på många konstverk.

Årets sista bild blev en skrattmås. Ser jag som en fin vink till vår fina förening, ett gott skratt och vi kommer långt………

Efter att skådat här en god stund körde vi bort till Björkaåns utlopp men vi fann ingen plats för alla våra bilar så vi körde vidare mot Björkadammarna. Där pågick flugfiske så dit in kunde vi inte gå.

Jaha, vad gör vi då? Jo vi satte oss i bilarna igen och körde tillbaks mot Vombs ängar men denna gång genom skogen. Vi skulle köra långsamt ifall någon fick syn på något spännande. I skogen fanns det gott om folk som tränade sina hundar så av fåglarna såg vi inte mycket. Men Lena och Lennart trodde sig sett en uggla som flög ner från ett träd och de hörde även en hackspett.

I slutet på denna väg stannade vi för att några behövde avbryta. Några skulle på annat, några skulle hem och några fortsatte säkert en stund till. Klockan hade hunnit komma till strax över tolv. Våra nya medlemmar var väldigt nöjda med dagen och hade lärt sig massor. Vi andra var också väldigt nöjda med de 42 arter vi fått se. Alla tackade alla för trevligt sällskap och fint avslut på året.

Vi i styrelsen tackar alla för det gångna året och ser framemot 2015 med spänning.

Margareta

Artlista

Knölsvan  Sångsvan  Bläsgås  Grågås  Vitkindad gås  Bläsand  Gräsand  Vigg  Knipa  Storskrake  Fasan

Skäggdopping  Storskarv  Gråhäger  Röd glada  Havsörn  Blå kärrhök  Ormvråk  Fjällvråk  Tornfalk  Pilgrimsfalk

Sothöna  Ljungpipare  Tofsvipa  Skrattmås  Fiskmås  Havstrut  Ringduva  St hackspett  Gärdsmyg  Rödhake

Koltrast  Talgoxe  Nötskrika  Skata  Kaja  Råka  Kråka  Korp  Stare  Bofink  Vinterhämpling

 

Nötkråkor……

är alltid kul att titta på. Den 8/11 var målet med exkursionen att få se sådana på Dörröds fälad, som är ett hyfsat säkert ställe för denna art. Vi samlades vid rökeriet vid Vombsjön och den lilla parkeringen blev full av bilar med intresserade gjusar. Själv hade jag varit där söndagen innan och rekat och då sett två stycken, medan nån i gänget hade en bekant som varit där dagen innan och inte lyckats se nån. Nåväl, hoppet är det sista som överger en och en tio bilar lång karavan rullade iväg mot målet. När vi parkerat vid Kullatorpet och gick mot ingången till fäladen såg någon en varfågel och i toppen på ett lärkträd huserade en gröngöling. Precis när vi kommit in på fäladen hörs ett välbekant läte och visst var det en nötkråka som vi sedan såg flyga runt ca tio minuter innan den försvann. Vi letade vidare och andra arter vi noterade var bl a entita, trädkrypare och större hackspett. Efter en stund anslöt vår ordförande med make och de var spända på om vi fått se någon nötkråka. Jodå svarade vi glatt, men den har inte synts och hörts på ett tag. Typiskt att vi inte skulle få se den, sa Rosvalls. Men ser man på. Efter en stund kommer en nötskrika flygande och i släptåg med denna en hel flock med 5 nötkråkor. Jättekul. Vi följde efter och såg var de landat och Stig-Olof lyckades med att få dem på bild.

 

Nötkråka, foto Stig-Olof

Nötkråka, foto Stig-Olof

Nötkråkan igen, foto Stig-Olof

Nöjda med detta var det dags för den obligatoriska fikan.

Lars-Olof, Göran och Joakim.

Jan-Erik satte sig under en enebuske och njöt av medhavd fika.

Många gjusar njöt av fikat.

Vi satte oss nära kalhygget och snart kom varfågeln på besök så att alla kunde få se den. Sedan satte sig en taltrast fint på en stubbe och efter ytterligare ett tag kom en dubbeltrast och landade på en telefonledning. Nöjda med besöket bestämdes att vi skulle köra vidare till Vombs ängar. På väg tillbaka till bilarna hördes spillkråkans klagande läte och ett par större korsnäbbar höll till i lärkbeståndet. Ett par svartmesar flög också omkring och ville ha vår uppmärksamhet.

Dubbeltrast, på mycket långt håll.

Nötkråkornas mat.

Gjusar på väg till bilarna.

Vid Vombs ängar stannade vi längs vägen och letade igenom en stor flock vitkindade gäss i hopp om att hitta en rödhalsad dito. Tyvärr var där ingen sådan men Joakim lyckades hitta en (!) bläsgås bland alla vitkindade. Mycket starkt jobbat. Vi parkerade vid ena tornet och gick upp och spanande utöver ängarna.

Spillkråka

Fjällvråk som var svårfångad.

Gjusar i fågeltornet vid Vombs ängar.

En spillkråka födosökte i ett träd och en flock vinterhämplingar födosökte i mållorna. Pilgrimsfalk och fjällvråk blev andra kryss. Efter det tog vi oss till Silvåkratornet för dagens sista besök. I Krankesjön var det en del änder. Bl a en stor flock snatteränder, bläsänder och brunänder. En del småfåglar flög förbi tornet såsom grönsiskor och domherrar. Nöjda med exkursionen sade vi farväl för denna gång och bröt upp. Totalt blev det  52 arter.

Lars-Olof

 

Artlista

 

Knölsvan  Bläsgås  Grågås  Vitkindad gås  Bläsand  Snatterand  Kricka  Gräsand  Vigg

Storskrake  Skäggdopping  Storskarv  Gråhäger  Röd glada  Sparvhök  Fjällvråk  Tornfalk

Pilgrimsfalk  Sothöna  Tofsvipa  Fiskmås  Ringduva  Gröngöling  Spillkråka  Större hackspett

Gärdsmyg  Koltrast  Taltrast  Rödvingetrast  Dubbeltrast  Kungsfågel  Entita  Svartmes

Talgoxe  Blåmes  Nötväcka   Trädkrypare  Varfågel  Nötskrika  Skata  Nötkråka  Kaja  Råka

Kråka  Korp  Bofink  Steglits  Grönsiska  Vinterhämpling  Mindre korsnäbb  Större korsnäbb

Domherre

 

 

 

 

 

 

 

 

Lördagen den 18/10 var det dags för ett besök  i Falsterbo. Vädret i veckan hade varit under all kritik och man undrade ju om lördagen skulle bli lika dan. Men prognosen lovade lite stabilare väder utan regn så det verkade ju lovande. Vi var tre i bilen från Eslöv som styrde kosan mot Gårdstånga för att invänta alla Hörbyskådare. Det visade sig att bara en bil dök upp innehållande Helen och Ulf. Jaha, men var var tvillingarna då? De hade ju sagt när vi var på Öland att de skulle med på denna exkursion. Efter att ha väntat över tiden körde vi iväg utan att de dykt upp. När vi närmar oss Lunds norra avfart ser vi en bekant jeep stå i vägrenen och ser man på, det var Albin och Alvar som väntade där. De hängde snabbt på när de uppfattat att det var vi som passerade. När vi kört av E 6:an mot Skanör är det mycket fåglar i luften och på marken, främst vitkindade gäss. En större flock långt borta i luften framkallade diverse gissningar i vår bil. Nån trodde stare, nån tofsvipa och nån tippade på duvor. Väl framme parkerade vi bilarna och då fick vi lösningen på frågan. Det var ringduvor som sträckte i stora mängder denna dag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ringduvor, foto L-O

Flock på flock flög över oss på väg ut till Nabben. På väg ut tyckte vi oss höra en flock skäggmesar i vassen. Väl ute ställde vi oss i blåsten nära de stora grabbarna som håller på och räkna sträcket dagligen från 1 augusti till 20 november. Alltid bra att vara nära dom i fall de ropar ut någon skojig art. Själv lyckades vi arta bl a stjärtand, skedand, snatterand, gravand, bläsand och kricka som rastade i vattnet. I övrigt kom det fåglar i en aldrig sinande ström. Utöver nämnda ringduvor som kom det bl a bofinkar, bergfinkar, grönsiskor, rödvingetrastar och gulsparvar. Det var fåglar i luften hela tiden. Tyvärr missade vi en gulhämpling som ropades ut.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rödvingetrast, foto L-O

Som vanligt blir man fikasugen efter ett tag så vi packade ihop och drog oss tillbaka till fyren. Här satte vi oss till bords i trädgården och lät oss väl smaka. Fikan ”stördes” hela tiden av överflygande bofinkar, rödvingetrastar m m. När vi var mätta gick vi bort till PG Bentz och lyssnade på hans guidning. Här utökades artlistan rejält. Han bara pekade upp i luften och berättade vad som flög förbi. Det var trädlärkor, gråsiskor, dubbeltrastar, skogsduvor och ännu fler rödvingetrastar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sparvhök. foto L-O

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fjällvråk, foto L-O

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dubbeltrast, foto L-O

Enligt PG hade han inte varit med om ett sådant sträck av rödvingar under alla år han varit med i Falsterbo. Han visade även upp några ringmärkta fåglar, koltrast, kungsfågel och stjärtmes.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kungsfågel, foto L-O

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stjärtmes, foto L-O

Framåt kl ett började helt plötsligt sträcket att avta och då var vi också nöjda och avslutade dagen.

Det var en härlig dag med mycket fåglar och regnet slapp vi också. 65 arter fick vi ihop.

Totalt så sträckte det 202 200 fåglar denna dag. Av detta var 21 500 rödvingetrastar,

123 000 bo/bergfink, 23 200 ringduvor och 6 600 starar.

 

Lars-Olof

 

Artlista

 

Knölsvan  Sångsvan  Mindre sångsvan  Sädgås  Grågås  Vitkindad gås  Gravand  Bläsand

Snatterand  Kricka  Gräsand  Stjärtand  Skedand  Vigg  Ejder  Knipa  Småskrake  Storskarv

Gråhäger  Sparvhök  Ormvråk  Fjällvråk  Tornfalk  Sothöna  Trana  Svartsnäppa  Skrattmås

Fiskmås  Skogsduva  Ringduva  Trädlärka  Sånglärka  Ladusvala  Ängspiplärka  Gärdsmyg

Järnsparv  Rödhake  Koltrast  Björktrast  Rödvingetrast  Dubbeltrast  Svarthätta  Gransångare

Kungsfågel  Skäggmes  Stjärtmes  Blåmes  Talgoxe  Nötskrika  Skata  Kaja  Råka  Kråka  Stare  Pilfink

Bofink Bergfink  Grönfink  Steglits  Grönsiska  Hämpling  Gråsiska  Mindre korsnäbb  Gulsparv  Sävsparv

 

 

I söndags, den 12 oktober, var vi ombedda av Skånska Landskap att hjälpa barn sätta ihop egna fågelholkar. Vi var vid Fulltofta naturcenter, Skånska Landskap arrangerade ”Skogens dag”, tillsammans med många andra naturvänner. Vi var 8 Gjusar som ställde upp. Olle, Åke, Flemming, Jan-Olof, Per Uno, Ann-Margret, Leif och jag. Undertecknad riktar ett stort varmt TACK till er som fixade detta galant!

På plats kl 09.30 började vi med en gång planera för arbetet. Bräderna var redan uppsågade och tur var det, på så vis hann vi sätta ihop så många fler holkar. Ungefär 130 st satte vi ihop tillsammans med små härliga entusiaster. Det blev mest småfågelholk men även en del starholkar.

Precis innan vi kom på plats hade det kommit en rejäl regnskur så det var några gånger vi blickade uppåt med nervös blick. Vi behövde nämligen låta några av oss stå utomhus för att få plats. Det fixade sig! Framåt 11.00 var himmeln fri från regnmoln. Olle o Flemming stod i huset och Jan-Olof, Per Uno o Leif stod ute under bar himmel. Ann-Margret bar bräder och undertecknad pratade med barnen och fotograferade en del av dem.

Det var full rulle hela tiden och det var många barn som gick lyckliga hem med sin egen fågelholk.

En liten tjej som älskar blått framför alla andra färger ville göra en holk till en blåkråka. Vad månde bliva?

En annan tjej ville göra en holk till sin farfar. Med hjälp av Olle blev holken så fin att familjen ville betala 100kr för den och även som ett tack för den trevliga pratstunden barnen fick med Olle. Eftersom alla barn fick sin holk så går pengen som gåva till Barncancerfonden. Däremot fick några vuxna, utan barn med sig, betala för sin holk. Dessa pengar blev också gåva till Barncancerfonden.

Nedan följer några bilder och jag hoppas innerligt att varje barn har fått sitt eget namn.

Vi ligger i startgroparna!

Här bekantar vi oss med Linda Knös nyanställd och med ansvar för Naturcentrum.

Det syntes att vi var där!

Jan-Olof o Leif planerar!

Här jobbar Hampus Palmér-Olsson. Mamma Kristina tittar stolt på sonen!

Vi är redan igång…startskottet gick inte förrän kl 11.00!

Här jobbar Liam med hjälp av Leif!

Och här jobbar Lucas med hjälp av Per Uno!

Vad är det för en farbror? Stora förvånade ögon!

Amina bar själv iväg med sin holk!

Det skruvades hela tiden!

Så här glad blev Elliot över sin egengjorda holk!

Här har vi Malte o Arvid! Var sin holk stod på önskelistan! Flemming hjälpte till!

Så nu var storasyster Tildas holk också färdig!

Här har vi tjejen Emma, som gillar blått! I fågelboken har hon fastnat för blåkråkan och nu skall den få en holk!

Kö hela tiden!

Flemming hjälper några grabbar!

Här har vi Myra som håller hårt i sin kompis Dante! Myra tittar på medan Flemming skruvar!

William fick också en holk med sig hem! Visst ser han nöjd ut?

Och Tilda skruvar allt vad hon orkar! Lillasyster Thea står i bakgrunden och väntar. Rätt namn?

När inte vi hann med tog några saken i egna händer! Bra jobbat!

Nu är Emilys holk färdig! Bredvid står Anna och väntar!

Detta var nog minsta holkbyggaren! Emma hjälpte Per Uno!

Emma bar själv holken till bilen!

Mera holkar!

Här är tjejerna som hälsade alla välkomna!

Ludvig gillade holkbygget!

Här får Fanny och Leo sätta ihop varsin holk!

När Fanny var klar satte hon sig på trappan och väntade!

Då kommer plötsligt räven från skogen!

Räven bekantar sig med barnen!

Nu var även Leos holk klar! Visst ser de nöjda ut?

Olle bygger holk till sin gamle skolkamrat Sven!

Den här pallen var toppad med brädbitar och nu nästan tom! Bra jobbat!

Gänget som genomfört dagen…….de har jobbat många timmar med detta!

Margareta

Tamduva Skogsduva Ringduva Turkduva Hornuggla Spillkråka St hackspett
Sånglärka Ladusvala Ängspiplärka Sädesärla Gärdsmyg Rödhake Svart rödstjärt Rödstjärt
Stenskvätta Koltrast Björktrast Taltrast Dubbeltrast
Svarthätta Taigasångare Gransångare Kungsfågel Blåmes Talgoxe Nötväcka Trädkrypare Varfågel
Skata Kaja Råka Kråka Korp Stare Gråsparv Pilfink Bofink Bergfink Grönfink Steglits Grönsiska
Hämpling Vinterhämpling Domherre Gulsparv SävsparvUnderbara, härliga, dimmiga, soliga, vindstilla och fågelrika Öland levde upp till våra förväntningar ännu en gång. Vi var lika nöjda som vanligt när vi ”deprimerade” lämnade ön på söndagen. Så gott vi haft det! Vår skådarresa var i helgen, 3:e-5:e oktober. Och nr 10 i ordningen! Fantastiskt!

Ett par dagar innan vår resa hade härfågel rapporterats några gånger på Öland. Ganska nära den plats vi skulle bo på. Skulle vi ha tur? Häng med på resan så får ni resultatet.

Men som vanligt…………vi tar det från början!

Fredagsmorgonen samlades vi kl 07.00 i Linderöd, vid det gamla caféet. Vi var 11 st som åkte iväg på vår exkursion till Öland.

Vi hade tidigare under hösten bestämt att vi skulle ta vår första rast ute på Hasslö. En ny lokal, för oss Gjusar. Enl experterna är det en riktigt bra vinterlokal. Men vinter? Nä, det var ju 15 gr i luften och nästan sommarkänsla. Vi bestämde på stående fot att skippa Hasslö denna gång och dra över bron direkt. Suget efter Öland var enormt!

Vi gjorde vårt första stopp på vår vanliga plats vid Galtsjön. Vi fikade, snackade, planerade och drog vidare ganska så snart.

Första fikapaus vid Galtsjön!

Vi har en gyllene regel sen länge: var och en kör i sin takt, inga dumma omkörningar för att hänga på. Det innebar att det, precis som vanligt, blev ett kort samla ihop oss stopp vid första parkeringsfickan när vi passerat bron. Det var inte många minuter mellan bilarnas ankomst och vi kunde snabbt köra vidare. Första riktiga stopp blev som ni säkert redan räknat ut, Beijers hamn. Varför ändra på det som är bra? Tror vi börjat här alla de gånger vi varit över.

Vi parkerar och går ur bilarna, det första vi får höra är spillkråka. Han visslade på sitt eget lilla vis. Vi tar våra kikare och tuber och börjar promenaden som går i en ”oval runda”. Först längs havet och sen genom skogen tillbaka. Tar ca 2 tim varje gång.

Första stopp vid Beijers hamn.

Vi kommer fram till första platsen där vi brukar stå, sätter ner tuberna och tittar ut över vattnet. Det första vi upptäcker är några havsörnar som sitter på stora stenar ute på revet. Örnarna är mäktiga och av någon anledning noterar man dem lite mer än många andra fåglar. Det var lite dimma och helt naturligt ser man det största först. Här fick vi också se prutgås, kricka, skrattmås, havstrut, gråtrut, stjärtand, gräsand mm. Helt tomt på vadare av någon anledning? Men förhoppningsvis stod de lite längre fram på vår runda. Lite sävsparv for omkring oss. På höger sida stod en flock vitkindade gäss.

Sävsparv!

Vitkindad gås!

Vår uppmärksamhet vändes för några minuter till en död fågel på åkern. En stor sådan. Inte mycket kvar av fågeln men vi kunde se att det inte var en gås i alla fall………..kanske en havsörn. Klorna var stora och grova.

Nu kom vi fram till sumpområdet. Klättrade över stegen (eller rundade den). Nu fick vi äntligen in vadare i tuberna. Ljungpipare, kärrsnäppa i mängd, svartsnäppa, gluttsnäppa, st strandpipare mm. På denna plats får man alltid ett bra resultat. När vi stått där en stund upptäcker vi några strandpipare som kommit närmre och vid närmare studie upptäcker vi en småsnäppa bland dem. Trevligt. Bakom oss i havet såg vi en flock krickor. Sen hör vi ljudet av gäss, många gäss som kommer inifrån land och går ner i havet. Mest grågäss. Dimman sveper söder om oss och bildar vackra vyer.

”Sumpområdet”!

Gäss i mängd!

Skrattmås!

Väder!

Havsörn långt ute på revet!

Vi fortsatte vår promenad längs spången som leder in i skogen. Några ängspiplärkor kom farande. Ladusvalorna ökade i antal vartefter tiden rullade på. När vi närmar oss slutet på sumpområdet kommer det fyra svartsnäppor farande. De landar exakt samtidigt med exakt samma avstånd emellan sig. De glänser silveraktigt i solen. Ungfåglar var det någon som sa.

Ängspiplärka!

Fyra svartsnäppor!

Vi kommer in i skogen, solen lyser genom de vissnande löven. Som en tavla med en Gjuse på bild.

Gert-Åke njuter av miljön!

Vi hör en trädkrypare men icke att vi fick se den. Inte så mycket fågel……..nötväcka, korp, ormvråk mm.

Tillbaks vid bilarna var det dags med rast nr två. Det var 4 tim sen Galtsjön så det var verkligen dags. Färdiga med fikat bestämmer vi oss för att köra direkt till Ottenby och Långe Jan. Vi körde söderut och längs vägen såg vi både det ena och andra men vi stannade inte. En flock tranor stod på en åker och det är ju något speciellt med dem också precis som med havsörnen.

Nästan nere, stannar vi till en kort stund vid parkeringen vid Kungsgården. Inte för härfågelns skull utan för taigasångarens. Taigasångaren var rapporterad härifrån lite tidigare på dagen. Vi stod här bara en kort stund. Det hade rapporterats hur mycket taigasångare som helst så vi räknade kallt med att någonstans få se den under dessa dagar.

När vi kört över färist nr två kör vi i sakta mak ner mot Långe Jan. Underbar känsla när vi åter rullar på denna väg. Det första vi ser är en varfågel i en trädtopp.

Varfågel!

Han far över vägen och kommer strax tillbaks med ett byte. Tyvärr fick en blåmes sätta livet till. Aj, aj detta är ju inte roligt att se för fågelvänner. Varfågeln var säkert helnöjd.

Strax efter upptäcker vi en falk sittandes på en sten en bra bit ut mot vattnet på höger sida. Första bud blev aftonfalk, kanske lärkfalk…..när tuberna kom fram såg vi att det var en stenfalk. Det är inte lätt att pricka rätt med en gång när avståndet är långt.

Stenfalk med byte!

Samma falk!

Vi fortsatte……prutgäss, tofsvipor, starar, lärkor mm hade vi längs vägen. Solen lyste igenom molnen, det var varmt men vi såg dimman komma rullandes. Lite för tidigt, tyckte vi.

Så här såg Långe Jan ut!

Och nu, nu var vi framme…..vi började skåda på direkten. Sidan mot fastlandet betade vi av först. Småskrake, knölsvan, snatterand, storskarv, tofsvipor, sädesärlor, svarthakedopping, smådopping…ja listan fylldes på snabbt. Kungsfåglarna for omkring oss som små fjäderbollar.

Här märkte vi inte dimman. Killen i dörren hade satt sina tofflor vid gåsen!

Konst? Skrot? Man tager vad man haver!

Vi gick ut till vindskyddet längst söderut men här var inte speciellt mycket fågel. Trutar, skarvar och gräsänder förstås. Och nu kom dimman på allvar. Kl var ca 15.30 när vi bestämde oss för att köra till södra lunden och ta rundan i skogen. En kort fikapaus tog vi här. Bofink, bergfink, trastar, sparvhök mm fick vi se. Under tiden vi nu skådat hade nog taigasångaren larmats ut ca 20 ggr. Det verkade som den fanns överallt på ön.

Em kaffe!

Här räckte handkikaren långt, inte lönt med tuber!

Många sorters svamp fick vi se!

När klockan närmade sig 17.00 vände vi mot bilarna för att köra till vårt boende. Vi hade stämt möte med värdinnan till denna tid. Framme och efter glada hälsningar fördelades nycklarna bland oss. När vi står där och pratar säger Elizabeth…..vet du vad…..av alla platser i Grönhögen hade vi en ovanlig fågel i vår trädgård häromdagen. Tänkte på er som skulle komma. Vi hade fullt med skådare utanför tomten så jag var tvungen gå ut och fråga vad de tittade på. De visade mig i tuben..…en härfågel! Urtjusig säger hon! Jag tänkte för mig själv…..konstigt det här, Elizabeth som inte är ett spår fågelintresserad får se denna fågel men vi som går in med liv och lust i fågelskådningen får slita som djur för att kanske få se den! Rättvist? Nja, det kan väl diskuteras.

18.15 skulle vi ses igen för en bit mat borta vid Kvarnen. När vi körde till restaurangen hade dimman tätnat ytterligare för att inte tala om hur det såg ut efter maten. Nu var det riktigt tjockt. Hur skulle morgondagen bli undrade vi oroligt.

Efter en jättegod måltid var vi tillbaks i allköket ca 20.00 för en kopp kaffe och lite fågelsnack. Vi var trötta efter dagens strapatser och ville komma i säng. Kl 05.30 ringde väckarklockorna igen.

Dimman hade lättat till morgonen. Skönt! Det var riktigt bra väder, vindstilla och solen på G. Vi hade bestämt att mötas vid fyren kl 07.00. Några drog tidigare, Lars-Olof och Gert-Åke for iväg 06.15. Strax efter de åkt får vi larm om hornuggla vid fyren och smådopping i vattnet vid parkeringen. Skulle ugglan vara kvar?

Vi andra kom ner ganska exakt 07.00. Många skådare fanns redan på plats. Vi står och pratar med Lars-Olof och Gert-Åke, som berättade att de även fått en snabb skymt av stäpphöken, när plötsligt hela folkmassan rusar åt ett håll. Vad var på gång? Jo, hornugglan behagade visa upp sig en gång till. Han satt helt förstelnad vid stengärdet och glodde tillbaks på alla oss som glodde på honom. Undrar vad han tänkte?

Skådare på rad för hornugglans skull!

Hornuggla på gärdet!

Det var en uppiggande händelse så här tidigt på morgonen. Efter att tittat på ugglan ett tag vände vi oss mot vattnet. Vi stod borta vid färisten som är precis vid gränsen till fyrområdet. Plötsligt smäller det till i nätet som är runt området. Vad var det? Vi tittar runt och till sist ner och på marken framför oss sitter en taltrast och kippar efter luft. Stackare, han for rakt i nätet. När vi passerade färisten senare var han inte kvar så han repade sig säkert.

Som ni kanske läst, var det två kvällar tidigare en makalös trastnatt vid fyren. Dimman låg tät och ungefär 10.000 trastar flög omkring på området. De flesta taltrastar. Kunde väl inte orientera sig? Ca 50st fick sätta livet till. De bröt nacken när de flög rakt mot fyren.

Vi går längst ut igen.

Några vadare idag? Nej, såg ut ungefär som dagen innan. Sälarna låg på stenarna och solade sig.

Mmm, vackert!

Gubbar på gubbhyllan!

Gjusarna vid Ottenby!

Nu sken Långe Jan!

Vi gick längs stranden, sidan mot fastlandet. Någon hade nämnt tärnor så nu skulle vi leta. Jodå, två fisktärnor stod på stenarna på revet.

Detta fick se många gånger!

En taltrast som tar en sista rast innan resan!

Här var också minst tre havsörnar uppe och flög med jämna mellanrum. När havsörnen lyfter då lyfter allt annat också!!

Tre havsörnar!

En flock steglitser behagade visa upp sig för oss. Ängspiplärkor, sädesärlor och annat smått och gått flög omkring oss. För att inte tala om kungsfåglarna. Så näpna.

När vi står där säger Anette, titta på huvudet där. Ja, jag har tittat på det flera gånger, säger Helen. Jag har kollat noga i fågelboken men hittar inte arten. Fullträff och ett mycket gott skratt.

Vilken art?

Blyg knölsvan!

Steglitser!

Nu hände något underligt. Dimman kom igen. Från en solig och fin morgon så rullade nu dimman in över land så att man såg det för blotta ögat. Nästan en kuslig känsla. Från klar himmel var det nu en massa skuggfigurer runt om oss. Så snabbt det gick!

Mer vitkindade gäss!

Det gick väldigt fort!

Vem är vem och var är vi?

Vi delade upp oss lite och strosade omkring. Fyrträdgården visade sig innehålla både domherre, gärdsmyg och gråsparv bland alla rödhakar och kungsfåglar. Även en sparvhök visade upp sig.

Ser ni domherren som gömmer sig i trädet?

Jaha, vad gör vi nu? Måtte dimman försvinna lika snabbt som den kom.

Vi tog första fikapausen lite tidigare än tänkt just pga av vädret. Vi körde helt enkelt upp till Kungsgårdens rastplats och fikade där. Kanske taigasångare kanske härfågel. Nä, inget av det.

Fika vid Kungsgården!

Efter fikat och fortsatt dimma körde vi ner igen och tog en tur i södra lunden och en kort promenad ut på schäferiängarna. Lika bra att röra sig i skogsmiljö lite fågel i träden kan ju alltid finnas.

Det ganska nya tornet sätt från ängarna!

Inte bara vi som var ute på promenad!

Vi hade tidigare bestämt oss för ostsidan upp så nu gav vi oss iväg. Naturbokhandeln skulle också få ett besök. Vi körde förbi Ås vandrarhem och mot Enetri soptipp där, just det, taigasångare var larmad. Skulle vi lyckas denna gång? Vi kom dit och med hjälp av ett gäng andra skådare kunde vi äntligen ringa in den lilla rackaren. Inte större än en kungsfågel men med ett tydligt vitt band över ögat. Puh, äntligen!

Taigasångaren, äntligen! Behöver väl inte tillägga om att avståndet är långt?

Mmm, ljuvliga Cikoria!

Nu var solen, tack och lov, framme igen och nu bar det direkt till bokhandeln för att sen göra stoppen på vägen ner. Vi var inte länge i bokhandeln. Max 30min. Vi passade på att hämta ut 125 holkringar till våra holkar vid Gäddängen och Gjuseboet.

Första stoppet på vägen ner blev Stenåsabadet.  Andra fikapausen för dagen blev det i solskenet på stranden. Ljuvligt, vindstilla, en sol som värmde rejält och säkert 18 gr.

Fika vid Stenåsabadet!

Under tiden vi var här passerade många sträck av vitkindad gås. De hörs ju väldigt tydligt när de kommer farandes. Kungsfåglar var här naturligtvis också. Vi gick upp i tornet för att se bort över reven. Fyra enkelbeckasiner flög förbi.

Gjusarna har klättrat högt!

Kan man tro att det är den 4:e okt?

Här blev inte någon ny obs. Alla arter fanns redan på vår lista.

Ett nytt inslag på banan!

Här vid Stenåsabadet fanns två andra Gjusar just dessa dagar. Kerstin och Ingvar. Vi hade inte stämt möte men slumpen gjorde att när vi lämnade platsen kom just de två i en av bilarna vi mötte. Platsen och trafikläget tillät bara en vink genom fönstret.

Nu väntade Sebybadet. Härliga ängar och en underbar miljö. När vi kommit in på vägen som går ner till havet flög det upp en stor flock rapphöns framför våra bilar. Trevligt inslag! Vid stranden fanns inte här heller speciellt mycket fågel förutom kärrsnäppor. De hade tagit över hela lokalen.

Kärrsnäppa!

Mera kärrsnäppa!

Prutgås!

Några prutgäss, några ängspiplärkor och några st strandpipare var vad vi såg. En stor flock vitkindade gäss lyfte med hög ljudnivå.

Vitkindade ger sig iväg!

Det är mäktigt när alla skall upp på samma gång. När vi står där och skådar, så skådar vårt öga just de två Gjusar som vi tidigare nämnt. De kände nog på sig att vi var i närheten. Lite prat och sen drog vi vidare.

Vi hade en klocka att passa. Vi skulle äta redan 16.30 för restaurangen var helt fullbokad på kvällen. En busslast från 08 hade hunnit boka före oss. Gjorde inte speciellt mycket men man lär sig. Så nu är restaurangen bokad båda kvällarna till våren kl 18.30.

Kvarnen! Vårt favoritmatställe!

Mmm, det satt bra!

Njutbart efter maten!

Efter ännu en god måltid körde vi bort till vår trogne vän, svart rödstjärt, som bor i fabrikslokalen i Grönhögen. Han är lika säker som att solen går upp i öster. Vi hann precis över vägen när Lars-Olof stannar och pekar upp på en turkduva som satt på en antenn. Inte fy skam men tänk om det hade varit härfågeln. Den hade inte varit larmad en enda gång sen vi kom över bron. Vi skulle väl missa den i år också, trots att vi hela tiden rörde oss i det område där han larmats.

Svart rödstjärt, tror nästan han väntade oss!

Jag var också här….men det var bara Margareta som såg mig!

Efter rödstjärten skulle dammen undersökas. När vi står där och skådar, solen håller på att sjunka vid horisonten, det var varmt och vindstilla, säger Helen: Nu skall jag bada. Vi tittar alla på henne och undrar om hon skämtar. Nä säger hon, jag tar alla tillfälle till bad och här känns det alldeles rätt. Sagt och gjort, klädbyte och vips låg hon i havet. Helen tippade att vattnet höll ca 17gr. Brrr! Ingen mer hoppade i! Det var strongt Helen!

Vackert!

Hm….hur många grader är det? undrar Helen!

Anette kramar om sin rumskompis!

En tur ner till Långe Jan innan mörkret föll. Kanske det fanns något spännande. Inget speciellt men vi njöt fullt ut av solnedgången och det lugn som rådde efter alla dagens skådare.

Nu hade skarvarna samlats inför natten! På flera platser såg det ut så här.

Gjusarna tittar åt alla håll!

Natten kommer smygande!

Hemma vid boendet blev det en fika i köket och genomgång av arter. Sen sängen för att kunna hålla samma tid söndag morgon. Det tar på krafterna att skåda fågel och vänja sig vid mörkret.

Nästa morgon samma procedur. Lars-Olof och Gert-Åke drar först och vi andra kommer på plats ca 07.00. Vi hade bestämt gubbhyllan och det blev en bra plats. Här får vi alla se stäpphöken flyga fram och tillbaka. Fin rostbrun färg och ett vitt band över stjärten. Ungfågel.

Gubbhyllan igen!

Stäpphök! Kan ingen se men vi som stod där vet!

Kan Helen så kan jag, tänkte han nog!

Vi är uppe för att havsörnarna är uppe!

Gjusarna och Långe Jan i solskenet!

Jaha du, du gillade inte att det var så många skådare?

Vi tar en tur till vindskyddet längst ut. Det är liksom svårt att inte vara där ute och vända före hemfärd. Vi strosar omkring lite på måfå och fyrträdgården fick också ett besök idag. Där satt en rödhake och nästan log mot oss.

Sötnos! Nä, jag menar rödhake!

Vi var även bakom Fågel Blå och skådade över Schäferiängarna. En sparvhök kommer farandes i snabb hastighet och landar på marken väldigt nära oss. Några sekunder undrar han nog förvirrat var han är och drar igen. Tack o lov utan byte!

Blåmes som klarade sig undan sparvhöken!

Nu skall vi fika en sista gång före hemfärd. Det blev södra lunden. I solsken och värme satt vi där och bara njöt.

Fm fika!

En fjällvråk, följd av flera, drar förbi och några sparvhökar visar upp sig. Det är bara hur njutbart som helst. När vi kör mot boendet får vi syn på varfågeln ännu en gång. Nästan i samma buske som tidigare.

Varfågeln i samma buske!

När vi lastat ut i bilarna, pratat med värd och värdinna, drar vi mot Västerstadsviken som blir vårt sista stopp före Arontorp och kroppkakor. Några av oss stannar till vid Ventlinge gård och förser sig med ärtor, bönor, lök mm och för att studera deras löktavla från skördefesten. Riktigt vacker!

Gårdsbutiken i Ventlinge! Världens goaste ärtor!

Årets bidrag till skördefesten! Inte så stor som äppeltavlan i Kivik men absolut lika fin!

Vid Västerstadsviken fick vi se en roskarl, massor av kärrsnäppor, sävsparvar, svartsnäppor mm och återigen havsörnar.

Vad är detta!

Roskarl!

Sävsparv!

Hoppla, en bytte kläder snabbt!

Så blev det kroppkakor för de som det ville och raggmunk för de som så ville. Mmm!

Ett måste innan man lämnar Öland!

Åkern utanför kroppkaksboden!

När alla nästan ätit färdigt plingar det i Lars-Olofs telefon. Kan ni gissa vad han läser upp? Härfågel vid Kungsgården!!!! Precis där vi stått och suttit med fikat! Vad göra? Jo, några av oss kör tillbaks medan några måste hem till plikterna.

Det tar ca 45 min att köra ner. Vi kommer dit, parkerar och går dit andra skådare står. Vi möter några med glada miner. Jodå, han finns där borta vid stallet säger de. Vi går dit och står där och letar i ca 1,5 tim. Vi tror oss se den när den kommer flygandes mot oss men bara som en siluett. Detta godkänner vi inte, vi vill se den på ”riktigt”!! Vi ger upp ca 15.45, tar en snabb fika och kör bara bort om parkeringen vid färisten om uti fall vi skulle få sen från det hållet. Inget napp. Vi skall hemåt men våra härliga tvillingar som har all tid i världen när de är i Skåne, de stannar kvar för att leta. När vi andra kör traskar de iväg över ängen mot gården med våra hejarop i nacken!

Kungsgården som har härfågeln på sina marker!

Klockan 21.30 samma kväll ringer det i telefonen. Jag hör Albins röst…..gissa om vi fick Bingo! Ja, sade jag med den glada rösten så är det klart ni lyckades. Bara att gratulera. Albin berättade att det var nära de också gett upp men fick hjälp av några ungdomar som trodde de skymtat den. Alvar och Albin gick åt det håll de blivit visade och då stötte de upp den. Hann inte ta någon bild. De gick dit den landat och stötte upp den en gång till men sen stack den iväg. Den tryckte verkligen i vegetationen så det var inte helt enkelt att få se den. Bra jobbat grabbar, skam den som ger sig! Och nästa gång är det vår tur!! Eller nästa eller nästa eller nästa…………….

Margareta

Gert-Åke skrev:

Hejhopp! Härfågel eller inte härfågel – vem vill inte till Öland igen? Även om vi inte ser det vi vill se så kan ingen ta ifrån oss den förtätade stämning, den dramatik som skapas av själva sökandet efter just den eller den arten. Upplevelsen är ju där och är lika närvarande som vi är närvarande. Och: Vi har inte missat något! Allt har gått enligt ritningen och tack till er alla för det. Sen: en härfågel, en taigasångare, en stäpphök är bara en tidsfråga.

Underbara, härliga, dimmiga, soliga, vindstilla och fågelrika Öland levde upp till våra förväntningar ännu en gång. Vi var lika nöjda som vanligt när vi ”deprimerade” lämnade ön på söndagen. Så gott vi haft det! Vår skådarresa var första helgen i oktober 3:e-5:e. Och nr 10 i ordningen! Fantastiskt!

Några dagar innan vår resa hade härfågel rapporterats några gånger på Öland. Ganska nära den plats vi skulle bo på. Skulle vi ha tur? Häng med på resan så får ni resultatet.

Men som vanligt…………vi tar det från början!

Fredagsmorgonen samlades vi kl 07.00 i Linderöd, vid det gamla caféet. Vi var 11 st som åkte iväg på vår exkursion till Öland.

Vi hade tidigare under hösten bestämt att vi skulle ta vår första rast ute på Hasslö. En ny lokal, för oss Gjusar. Enl experterna är det en riktigt bra vinterlokal. Men vinter? Nä, det var ju 15 gr i luften och nästan sommarkänsla. Vi bestämde på stående fot att skippa Hasslö denna gång och dra över bron direkt. Suget efter Öland var enormt!

Vi gjorde vårt första stopp på vår vanliga plats vid Galtsjön. Vi fikade, snackade, planerade och drog vidare ganska så snart.

Vi har en gyllene regel sen länge: var och en kör i sin takt, inga dumma omkörningar för att hänga på. Det innebar att det, precis som vanligt, blev ett kort samla ihop oss stopp vid första parkeringsfickan när vi passerat bron. Det var inte många minuter mellan bilarnas ankomst och vi kunde snabbt köra vidare. Första riktiga stopp blev som ni säkert redan räknat ut, Beijers hamn. Varför ändra på det som är bra? Tror vi börjat här alla de gånger vi varit över.

Vi parkerar och går ur bilarna, det första vi får höra är spillkråka. Han visslade på sitt eget lilla vis. Vi tar våra kikare och tuber och börjar promenaden som går i en oval runda. Först längs havet och sen genom skogen tillbaka. Tar ca 2 tim varje gång.

Vi kommer fram till första platsen där vi brukar stå, sätter vi ner tuberna och tittar ut över vattnet. Det första vi upptäcker är några havsörnar som sitter på stora stenar ute på revet. De är mäktiga och av någon anledning noterar man dem lite mer än många andra fåglar. Det var lite dimma och helt naturligt ser man det största först. Här fick vi också se prutgås, kricka, skrattmås, havstrut, gråtrut, stjärtand, gräsand mm. Helt tomt på vadare av någon anledning? Men förhoppningsvis stod de lite längre fram på vår runda. Lite sävsparvar for omkring oss. På höger sida stod en flock vitkindade gäss.

Vår uppmärksamhet vändes för några minuter till en död fågel på åkern. En stor sådan. Inte mycket kvar av fågeln men vi kunde se att det inte var en gås i alla fall………..kanske en havsörn. Klorna var stora och grova.

Nu kom vi fram till sumpområdet. Klättrade över stegen (eller rundade den). Nu fick vi äntligen in vadare i tuberna. Ljungpipare, kärrsnäppa i mängd, svartsnäppa, gluttsnäppa, st strandpipare mm. På denna plats får man alltid ett bra resultat. När vi stått där en stund upptäcker vi några strandpipare som kommit närmre och vid närmare studie upptäcker vi en småsnäppa bland dem. Trevligt. Bakom oss i havet såg vi en flock krickor. Sen hör vi ljudet av gäss, många gäss som kommer inifrån land och går ner i havet. Mest grågäss. Dimman sveper söder om oss och bildar vackra vyer.

Vi fortsatte vår promenad på spången som leder in i skogen. Några ängspiplärkor kom farande. Ladusvalorna ökar i antal vartefter tiden rullar. När vi närmar oss slutet på sumpområdet kommer det fyra svartsnäppor farande. De landar exakt samtidigt med exakt samma avstånd emellan sig. De glänser silveraktigt i solen. Ungfåglar var det någon som sa.

Vi kommer in i skogen, solen lyser genom de vissnande löven. Som en tavla med en Gjuse på bild. Vi hör en trädkrypare men icke att vi fick se den. Inte så mycket fågel……..nötväcka, korp, ormvråk mm.

Tillbaks vid bilarna var det dags med rast nr två. Det var 4 tim sen Galtsjön så det var verkligen dags. Färdiga med fikat bestämmer vi oss för att köra direkt till Ottenby och Långe Jan. Vi körde söderut och längs vägen såg vi både det ena och andra men vi stannade inte. En flock tranor stod på en åker och det är ju något speciellt med dem också precis som med havsörnen.

Nästan nere, stannar vi till en kort stund vid parkeringen vid Kungsgården. Inte för härfågelns skull utan för taigasångarens. Taigasångaren var rapporterad härifrån lite tidigare på dagen. Vi stod här bara en kort stund. Det hade rapporterats hur mycket taigasångare som helst så vi räknade kallt med att någonstans få se den under dessa dagar.

När vi kört över färist nr två kör vi i sakta mak ner mot Långe Jan. Underbar känsla när vi åter rullar på denna väg. Det första vi ser är en varfågel i en trädtopp. Han far över vägen och kommer strax tillbaks med ett byte. Tyvärr fick en blåmes sätta livet till. Aj, aj detta är ju inte roligt att se för fågelvänner. Varfågeln var säkert helnöjd.

Strax efter upptäcker vi en falk sittandes på en sten en bra bit ut mot vattnet på höger sida. Första bud blev aftonfalk, kanske lärkfalk…..när tuberna kom fram såg vi att det var en stenfalk. Det är inte lätt att pricka rätt med en gång när avståndet är långt.

Vi fortsatte……prutgäss, tofsvipor, starar, lärkor mm hade vi längs vägen. Solen sken och det var varmt men vi såg dimman komma rullandes. Lite för tidigt, tyckte vi.

Och nu, nu var vi framme…..vi började skåda på direkten. Sidan mot fastlandet betade vi av först. Småskrake, knölsvan, snatterand, storskarv, tofsvipor, sädesärlor, svarthakedopping, smådopping…ja listan fylldes på snabbt. Kungsfåglarna for omkring oss som små fjäderbollar.

Vi gick ut till vindskyddet längst söderut men här var inte speciellt mycket fågel. Trutar, skarvar och gräsänder förstås. Och nu kom dimman på allvar. Kl var ca 15.30 när vi bestämde oss för att köra till södra lunden och ta rundan i skogen. Bofink, bergfink, trastar, sparvhök mm Under tiden vi nu skådat hade nog taigasångaren larmats ut ca 20 ggr. Det verkade som den fanns överallt på ön.

När klockan närmade sig 17.00 vände vi mot bilarna för att köra till vårt boende. Vi hade stämt möte med värdinnan till denna tid. Framme och efter glada hälsningar fördelades nycklarna bland oss. När vi står där och pratar säger Elizabeth…..vet du vad…..av alla platser i Grönhögen hade vi en ovanlig fågel i vår trädgård häromdagen. Tänkte på er som skulle komma. Vi hade fullt med skådare utanför tomten så jag var tvungen gå ut och fråga vad de tittade på. De visade mig i tuben..…en härfågel! Urtjusig säger hon! Jag tänkte för mig själv…..konstigt det här, Elizabeth som inte är ett spår fågelintresserad får se denna fågel men vi som går in med liv och lust i fågelskådningen får slita som djur för att kanske få se den! Rättvist? Nä, det tycker jag inte.

18.15 skulle vi ses igen för en bit mat borta vid Kvarnen. När vi körde till restaurangen hade dimman tätnat ytterligare för att inte tala om hur det såg ut efter maten. Nu var det riktigt tjockt. Hur skulle morgondagen bli undrade vi oroligt.

Efter en jättegod måltid var vi tillbaks i allköket ca 20.00 för en kopp kaffe och lite fågelsnack. Vi var trötta efter dagens strapatser och ville komma i säng. Kl 05.30 ringde väckarklockorna igen.

Dimman hade lättat till morgonen. Skönt! Det var riktigt bra väder, vindstilla och solen på G. Vi hade bestämt att mötas vid fyren kl 07.00. Några drog tidigare, Lars-Olof och Gert-Åke for iväg 06.15. Strax efter de åkt får vi larm om hornuggla vid fyren och smådopping i vattnet vid parkeringen. Skulle ugglan vara kvar?

Vi andra kom ner ganska exakt 07.00. Många skådare fanns redan på plats. Vi står och pratar med Lars-Olof och Gert-Åke, som berättade att de även fått en snabb skymt av stäpphöken, när plötsligt hela folkmassan rusar åt ett håll. Vad var på gång? Jo, hornugglan behagade visa upp sig en gång till. Han satt helt förstelnad vid stengärdet och glodde tillbaks på alla oss som glodde på honom. Undrar vad han tänkte? Det var en uppiggande händelse så här tidigt på morgonen. Efter att tittat på ugglan ett tag vände vi oss mot vattnet. Vi stod borta vid färisten som är precis vid gränsen till fyrområdet. Plötsligt smäller det till i nätet som är runt området. Vad var det? Vi tittar runt och till sist ner och på marken framför oss sitter en taltrast och kippar efter luft. Stackare, han for rakt i nätet. När vi passerade färisten senare var han inte kvar så han repade sig säkert.

Som ni kanske läst, var det två kvällar tidigare en makalös trastnatt vid fyren. Dimman låg tät och ungefär 10.000 trastar flög omkring på området. De flesta taltrastar. Kunde väl inte orientera sig? Ca 50st fick sätta livet till. De bröt nacken när de flög rakt mot fyren.

Vi går längst ut igen. Några vadare idag? Nej, såg ut ungefär som dagen innan. Sälarna låg på stenarna och solade sig. Vi gick längs stranden, sidan mot fastlandet. Någon hade nämnt tärnor så nu skulle vi leta. Jodå, två fisktärnor stod på stenarna på revet. Här var också minst tre havsörnar uppe och flög med jämna mellanrum. När havsörnen lyfter då lyfter allt annat också!!

En flock steglitser behagade visa upp sig för oss. Ängspiplärkor, sädesärlor och annat smått och gått flög omkring oss. För att inte tala om kungsfåglarna. Så näpna.

När vi står där säger Anette, titta på huvudet där. Ja, jag har också tittat på det säger Helen. Jag har studerat det noga men hittar inte arten i fågelboken. Fullträff och ett mycket gott skratt.

Nu hände något underligt. Dimman kom igen. Från en solig och fin morgon så rullade nu dimman in över land så att man såg det för blotta ögat. Nästan en kuslig känsla. Från klar himmel var det nu en massa skuggfigurer runt om oss. Så snabbt det gick!

Vi delade upp oss lite och strosade omkring. Fyrträdgården visade sig innehålla både domherre, gärdsmyg och gråsparv bland alla rödhakar och kungsfåglar. Även en sparvhök visade upp sig.

Jaha, vad gör vi nu? Måtte den försvinna lika snabbt som den kom. Vi tog en liten runda i södra lunden och en kort promenad ut på schäferiängarna men vände då vi tyckte dimman tätnade. Vi tog första fikapausen lite tidigare än tänkt just pga av vädret. Vi körde helt enkelt upp till Kungsgårdens rastplats och fikade där. Kanske taigasångare kanske härfågel. Nä, inget av det.

Vi hade tidigare bestämt oss för ostsidan upp så nu gav vi oss iväg. Naturbokhandeln skulle också få ett besök. Vi körde förbi Ås vandrarhem och mot Enetri soptipp där, just det, taigasångare var larmad. Skulle vi lyckas denna gång? Vi kom dit och med hjälp av ett gäng andra skådare kunde vi äntligen ringa in den lilla rackaren. Inte större än en kungsfågel men med ett tydligt vitt band över ögat. Puh, äntligen!

Nu var solen, tack och lov, framme igen och nu bar det direkt till bokhandeln för att sen göra stoppen på vägen ner. Vi var inte länge i bokhandeln. Max 30min. Vi passade på att hämta ut 125 holkringar till våra holkar vid Gäddängen och Gjuseboet.

Första stoppet på vägen ner blev Stenåsabadet.  Andra fikapausen för dagen blev det i solskenet på stranden. Ljuvligt, vindstilla, en sol som värmde rejält och säkert 18 gr. Under tiden vi var här passerade många sträck av vitkindad gås. De hörs ju väldigt tydligt när de kommer farandes. Kungsfåglar var här naturligtvis också. Vi gick upp i tornet för att se bort över reven. Här blev nog inte någon ny obs. Alla arter fanns redan på vår lista.

Här vid badet fanns två andra Gjusar just dessa dagar. Kerstin och Ingvar. Vi hade inte stämt möte men slumpen gjorde att när vi lämnade platsen kom just de två i en av bilarna vi mötte. Platsen och trafikläget tillät bara en vink genom fönstret.

Nu väntade Sebybadet. Härliga ängar och en underbar miljö. Här fanns heller inte speciellt mycket fågel förutom kärrsnäppor. De hade tagit över hela lokalen. Några prutgäss, några ängspiplärkor och några st strandpipare var vad vi såg. En stor flock vitkindade gäss lyfte med hög ljudnivå. Det är mäktigt när alla skall upp på samma gång. När vi står där och skådar, så skådar vårt öga just de två Gjusar som vi tidigare nämnt. De kände nog på sig att vi var i närheten. Lite prat och sen drog vi vidare.

Vi hade en klocka att passa. Vi skulle äta redan 16.30 för restaurangen var helt fullbokad på kvällen. En busslast från 08 hade hunnit boka före oss. Gjorde inte speciellt mycket men man lär sig. Så nu är restaurangen bokad båda kvällarna till våren kl 18.30.

Efter ännu en god måltid körde vi bort till vår trogne vän, svart rödstjärt, som bor i fabrikslokalen i Grönhögen. Han är lika säker som att solen går upp i öster. Vi hann precis över vägen när Lars-Olof stannar och pekar upp på en turkduva som satt på en antenn. Inte fy skam men tänk om det hade varit härfågeln. Den hade inte varit larmad en enda gång sen vi kom över bron. Vi skulle väl missa den i år också, trots att vi hela tiden rörde oss i det område där han larmats.

Efter rödstjärten skulle dammen undersökas. När vi står där och skådar, solen håller på att sjunka vid horisonten, det var varmt och vindstilla, säger Helen: Nu skall jag bada. Vi tittar alla på henne och undrar om hon skämtar. Nä säger hon, jag tar alla tillfälle till bad och här känns det alldeles rätt. Sagt och gjort, klädbyte och vips låg hon i havet. Helen tippade att vattnet höll ca 17gr. Brrr! Ingen mer hoppade i! Det var strongt Helen!

En tur ner till Långe Jan innan mörkret föll. Kanske det fanns något spännande. Inget speciellt men vi njöt fullt ut av solnedgången och det lugn som rådde efter alla dagens skådare.

Hemma vid boendet blev det en fika i köket och genomgång av arter. Sen sängen för att kunna hålla samma tid söndag morgon. Det tar på krafterna att skåda fågel och vänja sig vid mörkret.

Nästa morgon samma procedur. Lars-Olof och Gert-Åke drar först och vi andra kommer på plats ca 07.00. Vi hade bestämt gubbhyllan och det blev en bra plats. Här får vi alla se stäpphöken flyga fram och tillbaka. Fin rostbrun färg och ett vitt band över stjärten. Ungfågel.

Vi tar en tur till vindskyddet längst ut. Det är liksom svårt att inte vara där ute och vända före hemfärd. Vi strosar omkring lite på måfå och fyrträdgården fick också ett besök idag. Där satt en rödhake och nästan log mot oss. Vi var även bakom Fågel Blå och skådade över Schäferiängarna. En sparvhök kommer farandes i snabb hastighet och landar på marken väldigt nära oss. Några sekunder undrar han nog förvirrat var han är och drar igen. Tack o lov utan byte!

Nu skall vi fika en sista gång före hemfärd. Det blev södra lunden. I solsken och värme satt vi där och bara njöt. En fjällvråk, följd av flera, drar förbi och några sparvhökar visar upp sig. Det är bara hur njutbart som helst. När vi kör mot boendet får vi syn på varfågeln ännu en gång. Nästan i samma buske som tidigare.

När vi lastat ut i bilarna, pratat med värd och värdinna, drar vi mot Västerstadviken som blir vårt sista stopp före Arontorp och kroppkakor. Några av oss stannar till vid Ventlinge gård och förser sig med ärtor, bönor, lök mm och för att studera deras löktavla från skördefesten. Riktigt vacker!

Så blev det kroppakakor för de som ville det och raggmunk för de som ville det. Mmm! När alla nästan ätit färdigt plingar det i Lars-Olofs telefon. Kan ni gissa vad han läser upp? Härfågel vid Kungsgården!!!! Precis där vi stått och suttit med fikat! Vad göra? Jo, några av oss kör tillbaks medan några måste hem till plikterna.

Det tar ca 45 min att köra ner. Vi kommer dit, parkerar och går dit andra skådare står. Vi möter några med glada miner. Jodå, han finns där borta vid stallet säger de. Vi går dit och står där och letar i ca 1,5 tim. Vi tror oss se den när den kommer flygandes mot oss men bara som en siluett. Detta godkänner vi inte, vi vill se den på ”riktigt”!! Vi ger upp ca 15.45, tar en snabb fika och kör bara bort om parkeringen vid färisten om uti fall vi skulle få sen från det hållet. Inget napp. Vi skall hemåt men våra härliga tvillingar som har all tid i världen när de är i Skåne, de stannar kvar för att leta. När vi andra kör traskar de iväg över ängen mot gården.

Klockan 21.30 samma kväll ringer det i telefonen. Jag hör Albins röst…..gissa om vi fick Bingo! Ja, sade jag med den glada rösten så är det klart ni lyckades. Bara att gratulera. Albin berättade att det var nära de också gett upp men fick hjälp av några ungdomar som trodde de skymtat den. Alvar och Albin gick åt det håll de blivit visade och då stötte de upp den. Hann inte ta någon bild. De gick dit den landat och stötte upp den en gång till men sen stack den iväg. Den tryckte verkligen i vegetationen så det var inte helt enkelt att få se den. Bra jobbat grabbar, skam den som ger sig! Och nästa gång är det vår tur!! Eller nästa eller nästa eller nästa…………….

Gert-Åke

Artlista
Knölsvan Bläsgås Grågås Kanadagås Vitkindad gås Prutgås Bläsand Snatterand
Kricka Gräsand Stjärtand Skedand Brunand Vigg Bergand Ejder Knipa
Småskrake Rapphöna Storlom Smådopping Skäggdopping Svarthakedopping
Storskarv Gråhäger Röd Glada Havsörn Stäpphök Sparvhök Ormvråk Fjällvråk
Tornfalk Stenfalk Pilgrimsfalk Sothöna Trana
St strandpipare Ljungpipare Kustpipare Tofsvipa Kustsnäppa Småsnäppa Kärrsnäppa
Enkelbeckasin Myrspov Storspov Svartsnäppa Gluttsnäppa Roskarl
Skrattmås Fiskmås Gråtrut Havstrut Fisktärna

Tamduva Skogsduva Ringduva Turkduva Hornuggla Spillkråka St hackspett
Sånglärka Ladusvala Ängspiplärka Sädesärla Gärdsmyg Rödhake Svart rödstjärt Rödstjärt
Stenskvätta Koltrast Björktrast Taltrast Dubbeltrast
Svarthätta Taigasångare Gransångare Kungsfågel Blåmes Talgoxe Nötväcka Trädkrypare Varfågel
Skata Kaja Råka Kråka Korp Stare Gråsparv Pilfink Bofink Bergfink Grönfink Steglits Grönsiska
Hämpling Vinterhämpling Domherre Gulsparv Sävsparv

BigSit  27/9

 

BigSit är ett arrangemang som vi som håller på med Microbirding i Eslövs kommun brukar ha en gång om året. För er som undrar så innebär microbirding att man skådar och registrerar arter man ser i kommunen. Gå in på www.microbirding.se  för mer info om intresse finns.

 

BigSit innebär att man väljer en lokal man vill skåda på och sitter här valfri tid och räknar alla arter man ser eller hör under denna tid. I år så inbjöds gjusarna att delta. Endast tre gjusar hörsammade inbjudan, Lasse L, Lasse H och Flemming vilka skådade vid Gäddängen. Ulf T satt vid Eslövs reningsverk och Joakim S och jag tillbringade förmiddagen vid Sjöholmens badplats.

Då det blåste en hel del så var det mycket frustrerade att få larm om alla havsfåglar som blåst in i Laholmsbukten. Här sågs bl a gulnäbbad lira, grålira, större lira, storlabb och stormfågel så vi önskade nog att vi varit vid Kattvik istället. Nåväl, inget att göra åt. Efteråt så samlades alla i Abullahagen i Eslöv för artgenomgång och korvgrillning. Här anslöt två gjusar, Jan-Olof och Göran. Det blev en trivsam stund med mycket snack om fåglar, men även om trollsländor och fjärilar.

 

De som lyckades bäst var gänget vid Gäddängen med 57 arter. Jocke och jag fick 42 och Ulf 30 arter. Totalt sågs 67 arter av de tre lagen.

Alla tre bilderna är tagna av Lasse Lundqvist och referatet skrivet av Lars-Olof!

Lärkfalk

Rödhake

Större hackspett

 

Artlista

Knölsvan  Sångsvan  Grågås  Kanadagås  Bläsand  Snatterand  Kricka  Gräsand

Stjärtand  Skedand  Brunand  Vigg  Knipa  Fasan  Skäggdopping  Storskarv  Gråhäger

Vit stork  Röd glada  Havsörn  Brun kärrhök  Sparvhök  Ormvråk  Tornfalk  Lärkfalk

Pilgrimsfalk  Sothöna  Trana  Tofsvipa  Enkelbeckasin  Skrattmås  Fiskmås  Gråtrut  Havstrut  Ringduva

Kungsfiskare  Spillkråka  Större hackspett  Sånglärka  Ladusvala  Ängspiplärka

Sädesärla  Gärdsmyg  Järnsparv  Rödhake  Stenskvätta  Koltrast  Taltrast  Gransångare  Lövsångare  Stjärtmes  Entita

Blåmes  Talgoxe  Nötväcka  Nötskrika  Skata  Kaja  Råka  Kråka  Korp  Stare  Bofink

Bergfink  Grönfink  Grönsiska  Gulsparv