Referat från föredrag om Storkprojektet i Skåne, 20190319, Ringsjöbygdens fågelskådare

Efter årsmötesförhandlingarna och välsmakande bulle med dricka/kaffe och kaka hälsades Rolf Lindström välkommen av ordföranden Lars-Olof Nilsson.
Rolf blev intresserad av fåglar sent i livet och nyttjar nu sin kunskap genom att bl.a. ta hand om barn som besöker Skrylle utanför Lund. Rolf deltar aktivt i storkprojektet och delgav oss på ett engagerat och trevligt sätt hur storken lever.


Vuxen vit stork väger 3-5 kg och har en livslängd på 20-25 år. Hanen är lite större än honan. Honan lägger 3-6 ägg och får fram 2-4 ungar. Ruvar i 33-34 dygn. Ungarna kan flyga efter 9 veckor. Äggen är stora som gåsägg. Nykläckta ungar är känsliga för väta och blåst men stark sol och torka är inte heller bra.
Storken äter animalisk föda, men tuggar inte maten. I Skåne är daggmask stapelföda, i Afrika är gräshoppor den vanligaste födan.
Storken kom till Skåne på 1500-talt och det ansågs bringa lycka om gården hade stork på taket. Efterhand som vårmarkerna försvann från jordbrukslandskapet (utdikning) så försvann storken och 1954 fanns det bara ett par kvar på Karups Nygård.
Polen och de Baltiska länderna har mycket stork beroende på att det småskaliga jordbruket finns kvar.
År 1989 startades storkprojektet upp på Karups Nygård. Numera finns det en anställd person i projektet och ca 80 st, frivilliga. De frivilliga är oumbärlig hjälp i samband med matning när ungarna är kläckta. Matas med hackad fisk och och övergår senare till kyckling. Fisken skänks från de projekt som sköter trålningen av skräpfisk i våra sjöar. Kycklingen kommer från kläckerierna där tuppkycklingarna sorteras bort.
Alla ungar ringmärks. Sista helgen i juli släpps ungarna och de flesta flyger iväg söderut. Det finns två rutter, väster eller öster, som man observerat genom att placera GPS sändare på storken. Västrutten går över Danmark, Tyskland, Frankrike och ner till Spanien där de stannar. Östrutten går över Polen, Balkan, Turkiet, Egypten och ända ner till Sydafrika där de kan ses vid årsskiftet. De brukar komma tillbaka efter 4 år. Faror på flyktvägen är bl. kraftledningar och vindkraftverk.
Målet 2018 var att ha 100-150 par i Skåne och det har observerats 68 par. Om man är intresserad av att prova att etablera stork i sin närhet så kan storkprojeket hjälpa till med att sätta upp ett storkbo. Det kan placeras på en avsågad kraftig och tillräckligt hög trädstam i närheten av ett område som är vattenrikt. Kostnader i samband med uppsättandet får den enskilde stå för. Storkprojektet kommer förmodligen att fortgå till år 2025.
Rolf avslutade med att besvara frågor från auditoriet. Lars-Olof tackade Rolf för ett trevligt och intressant föredrag och överlämnade en keps samt en blomma.
Vid pennan
Ann-Margret