Vad kan vi mera önska oss? Gjusarna fick in en fullträff på vårens resa, 22 – 24 maj, till Öland. Allt fanns med dessa härliga dagar. Sol i mängd, blåst i mängd, fåglar överallt, växtligheten prunkade mer än vanligt, rapsfälten gulare än guld och gänget som var över hängde ihop och gjorde det trivsamt för varandra.
Vi skådade över södra Öland och njöt till fullo hela tiden.
Med hjälp av medhavd expertis ”plockade” vi in och studerade den ena arten efter den andra. Totalt fick vi se ca 125 arter. Vilken som var häftigast………….häng med på resan så får ni se.
Som vanligt tar vi det från början. Då många tycker om att genom referatet följa med på resan blir det ganska så detaljerat. Ni andra får läsa vad ni orkar. Efter detta referat och alla bilder kommer även ett referat skrivet av Gert-Åke. Läs och njut!
Fredag morgon, kl 07.00, möttes vi i Linderöd. Alla 18 gjusar på plats en stund före utsatt tid så prick 07.00 gav vi oss iväg mot vårt härliga Öland.
Vi hängde ihop bra i trafiken, efter Kristianstad lättar alltid köerna. Vi tog en bensträckare vid Galtsjön men frukosten väntade vi med tills vi kom till Torhamns udde.
Det är andra året i rad som vi startar skådningen i denna trevliga lokal. Men först kaffe! Vi satte oss i gräset med vår medhavda matsäck och njöt av fågelkvitter och solsken. Sen stegade vi iväg……….
Första skådarstoppet på vår resa, strandkanten vid Torhamns udde.
Stranden på höger sida innehöll både tärnor, måsar, vadare och änder av olika slag. Bl a stod det två skräntärnor på revet. Gökhonan satt på en stolpe en bit ifrån oss. Törnsångaren stod för sången, ibland fick han sällskap av näktergalen. Rosenfinken hoppades vi på, men tyvärr. Tror den kalla våren kan spela in här. Fick vi rosenfinken senare på resan?
Klara med stranden vek vi in på stigen mot plattformen. Väl på plats fick vi se dagens första havsörn. Vi förstod att han var på ingång då alla fåglarna lyfte samtidigt. Det är ett säkert tecken. Ingen vill bli nästa byte.
Vi vandrade vidare, rödbenorna hördes från och till. Lärkorna sjöng. En sävsparv beundrade vi där han satt högt i en buske. Plötsligt ropar Lars-Olof……jorduggla! Ser ni jordugglan som flyger ute vid strandkanten? Alla vände blickarna ditåt och fick se ugglan sätta sig på en stolpe.
Här studerar vi jordugglan.
Lars-Olof tyckte han fick lite kompensation efter missen vid Sandby mosse. Käre Lars-Olof det var inte din miss!! Det var svinkallt den kvällen och ingen uggla ville vara ute. Inte vi heller för den delen.
Efter ugglan hörde Lars-Olof göktytan. Någon mer uppfattade lätet så vi började leta efter den. Vi gick en liten bit tillbaka och snodde runt i varenda buske men ingen göktyta dök upp. Efter detta vände vi mot bilarna, Öland väntade på oss. Under promenaden kunde vi nu räkna in tre havsörnar ute över vattnet.
När vi var nästan framme vid bilarna vände någon sig om och fick se en fågel sitta på vägen. Den satt med uppåtvänt huvud, som en göktyta, så vi började nästan tro att det var en sådan. Alla skyndade tillbaka för att se och vi fick oss ett gott skratt när vi i tuberna fick se en sånglärka som tvättade sig i grusen. En ny art var uppfunnen…………..gruslärka.
Gruslärka eller en badande sånglärka.
In i bilarna och iväg. Nu körde vi direkt till Beijers hamn och hoppade över stoppet efter Ölandsbron där vi brukar samla ihop oss. Väl framme och bilarna parkerade bestämde vi oss för att ta en andra fika här. Det var faktiskt mer än 3 tim sen förra fikat och det skulle bli försent efter rundan, vilken alltid tar minst 2 tim. Det tar på krafterna att skåda fågel. Vi skulle äta 18.30 på Kvarnen och då ville vi vara hungriga.
Vi började vår vandring och som alla andra år stannade vi precis när vi kommit igenom första grinden. Ljuvliga härliga Beijers hamn har olika utseende varje gång vi kommer dit. Idag var det gott om vatten och då också fåglar. Det första vi får syn på är myrsnäppa och mosnäppa. De går precis framför oss bara en liten bit bort.
Myrsnäppa.
Mosnäppa, foto Per-Uno.
Större strandpipare vimlade det av. Kärrsnäppa, skedand, tofsvipa för att bara nämna några arter. Sen får vi till vår bestörtning se en stackars kviga som gått ner sig i dyngan. Fy, vilken panik hon måste ha känt. Dynga upp till halsen. Tack o lov fick vi se att hon lyckades ta sig ur sin fångenskap. Bra jobbat!!
Kviga på glid!
Dessa höll sig på andra sidan stigen i lugn och ro.
Vi vandrade vidare. Gulärlorna dök upp precis som väntat, en strandpipare hade lagt sitt bo nära stigen för den for oroligt omkring när vi var där. Bakom oss hade tofsvipan koll på sina ungar. Vilket lätt byte de är när de springer omkring.
Större strandpipare.
Kärrsnäppa, foto Per-Uno.
Tofsvipeunge, foto Per-Uno
Stenskvätta, foto Per-Uno.
Silvertärnan flög längs strandkanten och dök efter mat hela tiden.
Silvertärna.
När vi vänt mot skogen och kom ut på spången fick vi se en stor mängd skärfläckor. Vi kan inte minnas att de varit där tidigare i så stort antal. Hoppas de lyckas med sin häckning, många ruvade. Kanadagås, ett par, låg i vattnet precis framför oss.
Kanadagås. Frun väntade en bit bakom.
Skrattmås är också värd att titta på!
Nu närmade vi oss skogen och fågelsången. Det sjöngs överallt. Trots att klockan var mitt på dagen var det full aktivitet. Bofink, lövsångare, gransångare, rödstjärt, halsbandsflugsnappare mm.
Vi tog oss sakta fram på stigen och stannade till då och då för att lyssna. Trädkryparen behagade också visa upp sig.
Ja…vad letar vi efter? Flugsnappare?
Och så passerade vi det lilla sagohuset.
Så småningom kom vi tillbaks till bilarna. Då fanns där två gjusar till som var över på egen hand. Trevligt! De fick sina badges som vi alla hade satt på våra jackor eller mössor. Vart vi gick var det alltid någon som blev nyfiken på oss och några kom fram och läste på knappen. Vem är ni?
Nu körde vi söderut. För tidigt att komma till huset tyckte vi så vi tog en runda inom Mörbylånga och de gamla sockerbruksdammarna. Här är alltid godbitar. Svarthakad dopping, gråhakedopping, göken, näktergalen, grå flugsnappare och sothönan med sina ungar. Nöjda här fortsatte vi söderut. Vi körde förbi underbart vackra rapsfält. Utanför fälten glittrade havet i solskenet.
Svarthakedopping, foto Per-Uno.
Gråhakedopping.
Sothöna med unge.
Då får Lars-Olof larm om brandkronad kungsfågel vid miljöstationen i Degerhamn. Vad gör vi? Kör inom förstås, vi var precis i närheten. Många före oss så det var inte det enklaste att parkera men det fixade sig. Sen när vi väl kom in på platsen för larmet var det ännu mer folk än bilar så vi drog ganska snart därifrån utan att hört något. Vi var helt enkelt för många på plats.
Nu skulle vi till huset och packa in för att sedan få oss en god måltid.
Kvarnen hade öppnat för säsongen samma dag så det blev mitt i prick. Vi bokade förvisso i höstas men man är aldrig säker.
Vi åt en god måltid, inte så mycket att välja på idag, men alla blev mätta och belåtna.
Här sitter 17 hungriga Gjusar.
Så här kan man också dekorera sig……………
Alvar hade tatuerat in en brun glada, en hussvala och ett lodjur. Lillebror Albin kommer snart efter………vi får se vad det blir.
Efter maten var det några som tog en tur ner om Ottenby för att insupa atmosfären innan kvällskaffet tog vid. Men först hann vi med fabriksbyggnaden i Grönhögen för att hälsa på vår svarta rödstjärt. Han ville inte hälsa på oss idag men däremot fick vi se två silltrutar sällskapa på en sten i dammen.
Silltrut!
Ann-Margret hade bakat en ljuvlig rabarberkaka som alla njöt av. TACK för det, verkligen riktigt uppskattat!
Kaffe och rabarberkaka!
Vi gick igenom artlistan och kunde räkna hela 97 arter! Bra jobbat! Lite planering inför morgondagen och sen väntade sängen. Efter denna långa dag var vi tämligen trötta. Det skulle bli skönt med lite sömn.
Tidigt morgonen därpå får vi ett sms där Lars-Olof skriver: God morgon sjusovare! Höksångare vid Karl X mur. Lars-Olof, Jan-Erik och Gert-Åke var redan i farten!!! Klockan var 05.29! Vi hade bestämt att vi skulle ses vid Ottenby ca 07.00 var och en i sin egen takt. Vår bil stannade till vid Karl X mur för att kanske också få höra höksångaren men det lyckades inte. Däremot fick vi höra rosenfinken men inte se. Och det är ju inte riktigt full pott då. Tror det var enda gången vi hörde rosenfinken på denna resa.
Nere vid udden fick vi genast höra att några hade fått ett nytt kryss för föreningen. Kustlabb är namnet på vår 253 art. Tårta stod på önskelistan. Hur löste vi detta? På något sätt skulle det gå. Vi bestämde att vi inte skulle gå på fik utan köpa tårta till kvällskaffet. Det var kustlabben värd.
Här vid udden fick vi se en hel del fågel. Ann-Margret var den förste att upptäcka roskarlen. Han är fenomenal på att kamouflera sig. Kärrsnäppa, kustsnäppa, sandlöpare mm fick vi också beundra.
Roskarl, foto Per-Uno.
Efter timmarna vid udden körde vi upp till södra lunden för kafferast och för att sen gå vår vanliga runda där. Medan vi fikade hade vi sällskap av hämpling, törnsångare, grönfink i buskaget bakom oss.
Hämpling.
”Sjungande” grönfink.
Gjusar njuter av fm fika.
Fler Gjusar.
När rasten var över drog vi ut mot schäferiängarna. Inte många steg före första stopp. Jan hade fått syn på törnskata, i par. De satt tillsammans i toppen av en buske. Alla ville titta i tuberna. Oftast ser vi bara herr törnskata medan frun håller sig diskret i bakgrunden.
Törnskata fru och herr, foto Per-Uno.
När vi närmade oss skogsbrynet fick vi höra den roliga härmsångaren. Tur att vissa fåglar utmärker sig så i sitt läte att man lättare kan komma ihåg.
Nu var vi framme vid muren. Björktrastarna höll låda i träden. Sen upptäcker någon bl a brushane och rödspov ute på ängarna. Vi stod en god stund så att alla skulle få se. Fåglarna försvann i gräset från och till. Vi fortsatte mot det fina metalltornet. Ett riktigt bra bygge. 3 våningar med gott om plats för skådarna.
Fågeltorn mellan södra och mellersta lunden.
Vackra blommor,
Utsikt över schäferiängarna.
Pia tränar på fågelläten eller…………?
I dammen bakom oss hördes rörsångaren. Här stod vi också en god stund innan vi tog oss ner för att leta halsbandsflugsnappare. Oj, vad vi letade och lyssnade. Någon såg men långt ifrån alla. Några av oss studerade en stare som kom med mat till sina ungar stup i kvarten. Kul att se.
Stare med egen fixad bostad och lång mask i näbben.
Någon hade nämnt att halsbandsflugsnapparen fanns vid gröna grinden så vi började gå mot den för att kanske få se den riktigt ordentligt. Minsann, (s)napp! Både herr och fru flugsnappare fanns på plats. Riktigt trevligt att se vilken boplats de valt i år.
Herr och fru halsbandsflugsnappare, foto Per-Uno.
Vilopaus mitt i skådandet. Här har vi njutit av halsbandsflugsnapparen.
Nu bar det tillbaks till bilarna för en runda borta i norra lunden och mindre flugsnappare. Vi promenerade så sakta framåt längs vägen in i skogen. Vi njöt av dofter och fågelsång från bofink, lövsångare, nötväcka, ärtsångare mm
Mindre flugsnappare var mer svårfångad i år. Vi väntade och väntade och till sist dök den upp. Den visade sig bara korta stunder så när vi var nöjda med att fått se denna lilla sötnos gick vi tillbaks till bilarna.
Lars-Olof berättade att det kommit larm om smalnäbbad simsnäppa vid Gräsgårds hamn så valet av lokal blev självklar. Lars-Olof körde först och vi rullade så sakta mot Kungsgården över färisten men inte tog Lars-Olof till höger som förväntat. Nej, han körde rakt över till parkeringen där. Vad stod på?
Nytt larm, biätare vid Fågelsjön i Degerhamn. Nu blev det bråttom och det blev det vänster i stället för höger vid stora vägen. Vi körde lagligt men även om vi inte gjort det så hade vi ändå inte hunnit fram till biätaren. När vi kört en stund stannar Lars-Olof till vid vägkanten och berättar att biätaren dragit iväg efter en kort stund. Synd, men vi körde fram till Degerhamn ändå och fick svänga höger mot ostkusten i stället. Nu väntade simsnäppan. Trodde vi!
Vi kom fram till Gräsgårds hamn men nej, inget napp här i heller! Vem har sagt att det är enkelt med fågelskådning? Vi jobbar verkligen för att få se de lite mer ovanliga arterna. Vi frågade de som redan stod på plats men de hade inget sett. Vi valde att ta andra fikan för dagen här så vi satte oss i solskenet och njöt av kaffet i stället. Det var friska vindar men man hittar alltid lä någonstans.
Fikapaus i Gräsgårds hamn.
Gert-Åke tog en tur på piren efter vi fikat och kom tillbaka med stora kliv. Margareta ropade han, du måste komma ut och se utanför piren. Det är knökfullt av knölsvan. Nyfiken blev jag så vi följdes åt ut och minsann när vi tittade över muren var det tjockt med knölsvan. Någon räknade till 82 st!!! De hade alla sökt lä i de friska vindarna.
Knölsvan så långt ögat nådde.
Herre på täppan.
Söta fiskestugor i Gräsgårds hamn.
Härifrån körde vi till vårt årliga besöksmål, Naturbokhandeln i Stenåsa. På något sätt är det ett måste att ta en tur dit. Alltid någon av oss som behöver komplettera något eller införskaffa en kikare osv. För egen del införskaffades en ny bok om Öland med alla lokaler och andra sevärdheter. Riktigt bra!
Här köpte vi glass och satte oss på innergården och beundrade deras försäljning av alla möjliga och omöjliga holkar. Riktigt trevligt inslag. Fantasi på hög nivå eller så var fåglarna tillfrågade hur de vill ha sina hus?
Innergården på Naturbokhandeln i Stenåsa.
Holkar och åter holkar…….
Ännu mera holk……….
Nu skulle vi till Mörbylånga för att införskaffa tårta. Efter en liten felnavigering av undertecknad kom vi alla på rätt väg och åt rätt håll. Tur det inte var mer trafik för sju bilar i kö kräver lite plats. Vi körde sakta på tvären över Öland och kom till Mörbylånga. Vi var lite osäkra på öppettider med tanke på att det var pingstafton men det var inga som helst problem.
Vi inhandlade 3 små tårtor till ett lagom pris av 140kr. Nu skulle kustlabben firas. Efter Mörbylånga tog vi en sväng inom Fågelsjön vid Degerhamn. Kanske kanske vi skulle få se biätaren. Den kunde hade sökt sig dit igen. Tur vi är så intresserade av våra fåglar annars skulle man gett upp innan man började leta. Hur som helst hade biätaren inte kommit tillbaka. Inte speciellt ledsna det var bara en chans vi tog. Vi fick i alla fall bekanta oss med en ny lokal och det är alltid lika trevligt.
Fågelsjön vid Degerhamn. Rörsångare och smådopping bl a fick vi höra.
Rörsångare, foto Per-Uno.
Rätt placering, högt upp på en kulle, när man skall titta i trädtopparna.
Så blåååå var himlen.
Efter detta stopp drog vi oss mot Grönhögen. Men längs vägen stannade vi vid ”göktytelunden”. Vi har själva döpt den så då vi en gång för några år sedan fick se och höra göktytan precis när vi gick ur bilarna. Den turen hade vi inte idag. Men titta vilken underbar plats vi stannade vid.
Verkligen njutbart!
Vi fortsatte vår resa mot Grönhögens fabriksbyggnad för att kanske få se svart rödstjärt. Han är nästan hur säker som helst. Vi såg den inte igår men idag hade vi tur. Idag hade vi bättre med tid men den behövdes inte för vem får vi se när vi rullar ner om backen. Jodå, den svarte rödstjärten som visade upp sig hur fint som helst. Han är som en kär gammal vän. Han hoppade runt bland skroten och ibland flög han upp och satte sig på taket till den ena byggnaden.
Svart rödstjärt.
Efter en stunds beundran åkte vi hem för att ta igen sig lite före maten.
Prick 18.30 var vi på plats på Kvarnen. Vi hade förbeställt maten så en kvart efter vi kommit hade alla fått in sin mat. Igår fick vi nästan vänta en hel timme och vi kände att det tog för mycket av vår skådartid. Det gäller att hålla i gång medan ljuset tillåter.
Maten smakade minst lika bra idag som igår. Det är verkligen en bra restaurang med rimliga priser och rejält tilltagna portioner. Och trevlig personal.
Efter maten åkte några hem till huset medan andra drog iväg för att kanske få höksångaren och rosenfinken vid Karl X mur.
Kvarnen i fint kvällsljus.
Lyckades vi inte på morgonen så kanske nu. Men nej, så blev det inte. Aningens men bara aningens nedstämda körde vi tillbaks till huset. Ny chans i morgon bitti!
Kalvarna undrade vad som stod på!
En gjuse ger sig inte i första taget…………höksångarletning på gång.
Vacker vy på kvällen, några bilder längre fram kommer samma vy från morgonen därpå.
Underbara ängar!
Gulsparven sjöng för oss.
Karl X mur.
Mandelblom i kvällsljus.
Hämpling.
Nu var det kvällsfika och tårta och genomgång av listorna som väntade. Idag hade vi 99 arter. Ah, det kunde lika gärna varit 100. Tänk om vi fått biätaren eller simsnäppan eller den eller den…….
Här firar vi kustlabben!
Innan vi hann i säng rapporterade Lena o Lennart att de sett två morkullor över huset. Nu var vi uppe i 100!! Sen kom Lars-Olof o Jan-Erik med en jorduggla de såg på sin kvällsrunda. Totalt 101 arter är bra!
Nästa morgon var det uppe med tuppen som gällde. NU skulle vi ha höksångaren och rosenfinken. Vi körde till Karl X mur och vandrade ner om backen till dalen där de höll till. Morgonen var underbar! Hög fin luft, soluppgång och dofter från alla buskar. Vi fick vänta en stund men till sist så lyckades det. Åtminstone vad gällde höksångaren. Han flög mellan buskarna sjöng en liten snutt och sen tyst ett bra tag. Men sen kom han igen ett par gånger och jag tror att vi alla fick se den. En liten söt rackare.
Höksångare, foto Per-Uno.
Törnsångare.
Nöjda gjusar tillbaks från höksångaren.
Samma vy som kvällen innan.
Efter det drog vi vidare mot Kungsgården där sommargylling var rapporterad. Nej, han var också svårflirtad. En sista tur ner om Långe Jan tog vi också. Den platsen kan man aldrig få för mycket av.
Långe Jan.
Vi tog även en sväng bort om norra lunden för att kanske få se den mindre flugsnapparen lite bättre än igår. Bara korta stunder visade han sig. Däremot hade vi en flitig nötväcka som letade mat hela tiden och även större hackspett flög omkring där.
Nötväcka.
Kl 9.00 var det samling vid huset. Här skulle vi dela på oss och tacka för två härliga dagar med mycket fågel och många upplevelser. Någon ville köra en runda på egen hand, någon körde norrut, skådade lite, såg bl a resans första sångsvan, och tänkte passera bron ca 12.00 och vi andra drog till Sebybadet där det alltid är gott om fågel.
Nu skulle vi försöka få stäpphök. Han hade varit rapporterad från och till och vi körde till den exakta platsen där han borde vara. Det var bara en liten bit ifrån Gräsgårds hamn. Platsen heter Kvinnsgröta. Vi körde inåt landet på slingrande grusvägar och rundade husen till ett lantbruk. Här bakom fanns öppna ängar och t o m en parkeringsplats för besökare. Här tog vi våra ryggsäckar och gick ut på ängen.
Denna vackra bro gick vi över för att komma ut på ängen.
Nu skulle vi minsann vänta ut stäpphöken. Vi satte oss i gräset och njöt!! Verkligen njöt!! På ängen bortom stod en flock tranor men vi märkte inte detta förrän de ljudligt lyfte och drog en runda över platsen innan de gick ner igen. Det är ståtliga fåglar! Kossorna som fanns på ängen blev nyfikna på oss och vi hade dem nästan inpå våra fötter där vi satt i gröngräset. En ko behagade uträtta sitt behov precis framför näsan på oss. Vi hade tur, vinden blåste från oss och all vätska kon släppte fick hon själv på benen. Där var inget tänk där inte.
Undertecknad såg en liten orm på stengärdet så det blev till att fika på stående fot. Stod hellre upp än att riskera ett hjärtslag. Tänk om den kom krypandes……………..
Hjärtklappning på fotografen!
När vi var färdiga här och utan resultat för stäpphök gick vi tillbaks till bilarna. Då upptäcker någon en ängshök flygandes över åkern på andra sidan vägen. Så elegant den glider på sina smala vingar. Underbart vacker. Strax efter kommer ängshök nr två. Och strax därpå fick vi se två brun kärrhök som byggde sitt bo vid åkerns enda buske. Det var en ganska stor åker vi stod vid men tydligen inte tillräckligt stor för under en liten stund fick vi beskåda hur de båda paren var irriterade på varandra. Efter lite gnabb och luftakrobatik slutet allting gott!
Ängshök, vilken glidare.
Brun kärrhök med bomaterial.
Efter ängshök och kärrhök tog en tur till Sebybadet. Brukar alltid få ett besök. Idag blåste det för kraftigt. Inga fåglar mer än större strandpipare såg vi. Däremot fick vi bekanta oss med kalvarna på ängen, de var verkligen sociala och nyfikna.
Kalvar på grönbete.
Sista stoppet för vår resa blev Västerstadsviken. En lokal som är lika viktig som Beijers hamn eller Ottenby. Här blev ingen ny art men väl mängder av skärfläcka och silvertärna. Mycket vatten i viken och fåglarna låg bara en liten bit ut och ruvade. Här blir mycket godis för havsörnen när äggen är kläckta. Det är förfärligt men fåglarnas värld är precis så.
Häckande skärfläcka.
Häckande silvertärna.
Vackra blommande buskar fanns överallt.
Nu skildes vi åt på parkeringen. Vi var fyra som stannade kvar på Öland för att få njuta ett par dagar till av denna härliga ö medan Lars-Olof, Jan-Erik, Gert-Åke och Alvar&Albin skulle hem.
Kan berätta att vi drog upp till långe Erik på måndagen och njöt av fåglar på ostsidan hela dagen. Visar några härliga bilder men det blir inget i skrift.
Margareta
Vilken fjäril?
Gullvivor överallt.
Kan det bli vackrare?
Blå jungfrun.
Rosenfink.
Vad heter denna?
Ängspiplärka.
Kapelludden.
Tack för denna gång!
Hallå där! Snart dags för Öland! Så kan det låta bland Gjusarna när våren eller hösten närmar sig. Öland, detta unika stycke natur med alla sina bevingade resenärer. Klart att ön blir en fascinerande lockelse för varje sann fågelskådare. Det som inte finns i Skåne finns på Öland. Sant eller inte sant, man vet aldrig. Självaste Linné, på sin Öländska resa 1741, skrev så här: ”Ölands strand hade vi knappt rört, förrän vi märkte, att detta land var helt annorledes än de andre Sveriges provincier…” Detta land hade han inte väntat sig och sen: Har ni hört talas om Linné som fågelskådare? Han skriver om allt: fågellöss och alla förfärliga mygg. Men som han kan beskriva en skärfläcka. Hör här och njut: ”Fötterna lykte med en liten baktumme och svarta naglar. En liten vit fläck ovan och under ögat. Nävet är det märkvärdigaste på denna fågel, som är svart, nedtryckt, 3 gånger längre än huvudet, som en syl spitsigt, gåendes i krok, uppåt tillbakaböjd, varandes spitsarna på varje käk helt tunna såsom av pargament. Näsborrerna voro avlånge och igenomsynlige. Denna fågel är så mycket underligare, som hans art är den endaste, vilken Skaparen givit ett tillbakaböjt näv, med vilket han i dyen såsom en plog ristar att söka sig föda.” Vad säger ni? Vilken kärleksfull beskrivning! Och vem av oss har inte beundrat denna eleganta skönhet? Och vi, Gjusar, gör som Linné, vi far omkring för att se det som kanske inte finns att se. Man kallar oss fågelskådare.
Så är man då i den kungliga jaktparken. Här har vi varit många gånger. Men det tycks som varje gång är en ny gång. Som om all upplevelse får fler dimensioner varje gång. Är det den nya fågelarten som kan ge oss en stänk av lycka? Något vi aldrig sett tidigare. En ny art på Gjusarnas egen krysslista. Kanske det.(Det blir ju tårta då.) Vår önskelista på fågelarter kan nog bli hur lång som helst, men visst vill alla se en biätare, en härfågel, en stäpphök, en ängshök, en aftonfalk, en ormörn. Och vi är förstås laddade med förväntningar. Sen finns alltid en ständig fråga: Vädret! Hur! Har vi Linnés Skapare på vår sida? Bonden må gilla regn, men inte en skådare. Regn tar död på allting. Ja, allt som har med lust att göra. Men vi hade tur med vädret. Och inte minst med fåglarna. Vi såg 125 fågelarter. Och ängshöken ville oss bara väl. Aldrig någon gång har vi sett den så ofta. Och jag måste ju säga: när ängshöken har föreställning så tystnar världen. Som den kan flyta på vinden i vinden – som en tyngdlös tärna. Den är så graciös och stilren att man nästan säger stort tack till Linnés Skapare.
Så vidare i handlingen. Det är möjligt att vi kom lite sent i maj. Men det är verkligheten som bestämmer när vi kan åka. Och fåglar finns det alltid på Öland. Och sen kan det finnas fåglar som misslyckas med sin häckning och drar söderut igen. Jag tror inte att någon av oss såg något sådant. Vi såg bara häckande och norrflygande fåglar som har bråttom för att hitta den optimala platsen för sina ungar och mycket ska hinnas med på kort tid. Öland är bara en rastplats. Har vi lite tur så hittar vi var den eller den fågelarten rastar. Fåglarna bestämmer färdplanen trots att klassiska skådarställen är vårt mål. Fåglarna har ju sina vanor precis som vi. Men som ni vet: fåglarna har sin svindlande frihet och kan som vi vara lite nyckfulla och dyka upp där man minst anar det. Det är detta som skapar häftig andhämtning och en dramatik som bara en fågelskådare kan förstå.
Alla ställen på Öland är fåglar. Alvaret, Grönhögen, Näsby, Tvärvägen, Kungsgården, Södra Lunden, Kappelviken, ja, alla ställen är associerat till olika fågelarter – såg vi inte den och den där, eller borde vi inte kunna se den igen. Man ser landskapet genom fåglarna.
Vi har ett Ölandslarm och ett gjuselarm som når alla inom gruppen. Så vi uppdaterade hela tiden. Bilen, eller bilarna fick rulla sådär 35 mil. Det är långa dagar – ofta mer än 12 timmar. Men en skådare tänker förstås på sina kryss. Tänk att få ett årskryss! Eller: Tänk att få ett kryss på en art som man inte har sett tidigare. Nog är det lite tävling. Detta att kunna se, att kunna höra, att kunna kryssa olika arter, är inte detta drivkraften i det hela och som bekräftar ens kunskaper? Jag tror det. Men nu sångfåglarna! Vi såg halsbandsflugsnappare i Södra Lunden. Vi såg höksångare vid Karl X Gustavs mur. (Jag skriver så-rytmen!)
Kanske att leta sångfågel är det roligaste av allt. Som att plocka fram ungdomens indian. Sången leder oss ofta på rätt spår. Man ser en rörelse i en buske eller i ett träd. Så plötsligt – lite jubel: Där! Där! Än en gång: alla dessa känslor. Spänningen! Ser vi det vi ser. Osäkerheten är alltid en del av skådningen. Jag tycker själv att vadarna är svårast att artbestämma. Även andfåglarna kräver sin expert. Det är en vetenskaplig konst helt enkelt. Många faktorer påverkar: ljuset, reflexer, havet, vinden, årstiden, den enskilda fågelartens färg eller nyanser, storlek, beteende – allt måste vägas in när man tittar i sin kikare eller tub. Och: fullärd – lär man aldrig bli. Och: Tack alla som var med! Jag vill avsluta med Lars-Olofs larm. Han stod vid Kapellviken, ut mot Västerhavet, en bit från fågelstationen och Långe Jan: ”Vi hade kustlabb precis. Ny gjuseart så vi vill ha tårta.” (Det blev tårta.)
Obs! Linnécitatet finns i sin helhet i hans bok om Öland.
Gert-Åke
Artlista
Knölsvan Sångsvan Grågås Kanadagås Vitkindad gås Prutgås Gravand Snatterand Kricka Gräsand Skedand Vigg Ejder Småskrake Storskrake Fasan Rapphöna Smådopping Gråhakedopping Svarthakedopping Skäggdopping Storskarv Gråhäger Röd glada Havsörn Brun kärrhök Ängshök Ormvråk Sparvhök Tornfalk Lärkfalk Sothöna Trana Strandskata Skärfläcka Större strandpipare Kustpipare Tofsvipa Mosnäppa Kustsnäppa Sandlöpare Kärrsnäppa, både alpina och schinzii, Myrsnäppa Brushane Enkelbeckasin Morkulla Rödspov Myrspov Storspov Svartsnäppa Rödbena Gluttsnäppa Drillsnäppa Roskarl Kustlabb Dvärgmås Skrattmås Fiskmås Silltrut Gråtrut Havstrut Skräntärna Fisktärna Silvertärna Sillgrissla Tordmule Tamduva Ringduva Gök Jorduggla Tornseglare Göktyta Gröngöling Större hackspett Sånglärka Backsvala Hussvala Ladusvala Trädpiplärka Ängspiplärka Gulärla Sädesärla Gärdsmyg Rödhake Näktergal Svart rödstjärt Rödstjärt Stenskvätta Koltrast Björktrast Rödvingetrast Taltrast Kärrsångare Rörsångare Härmsångare Höksångare Ärtsångare Törnsångare Trädgårdssångare Svarthätta Grönsångare Gransångare Lövsångare Grå flugsnappare Mindre flugsnappare Halsbandsflugsnappare Svartvit flugsnappare Blåmes Talgoxe Nötväcka Trädkrypare Törnskata Skata Kaja Korp Råka Kråka Stare Gråsparv Pilfink Bofink Grönfink Steglits Hämpling Gråsiska Rosenfink Gulsparv Sävsparv